Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och resultatet följaktligen icke blifva det väntade,
samt uttalade ofta sin förbittring öfver att han
måste ligga här overksam midt under brådaste
arbetstid.
En dag, när Arvid lade bort boken, ur
hvilken han läst högt, frågade John, om Marta
visste af att han var sjuk. Sedan Johns
ankomst, då Arvid talat om att hon var i Paris,
hade Martas namn icke blifvit nämndt. Arvid
svarade, att han redan första dagen underrättat
henne om olyckshändelsen, samt att han ibland,
när han var ute att hämta frisk luft, gick till
henne, och att hon då brukade fråga efter Johns
befinnande. Brodern sade intet och låg så tyst,
att Arvid trodde att han slumrat in och icke
hört svaret. Under flere dagars tid var det,
som om John ofta velat säga något, men sedan
hejdat sig och sagt något annat i stället.
Men en dag, sedan han åter länge legat
tyst, sade han plötsligt:
»När man ligger så här, kommer man att
tänka på ett och annat, som man egentligen
aldrig förr haft tid att så noga öfverväga. Det
är nog ändå så, att den som vill reformera
andra, först måste vara herre öfver sig själf —
det är karakteren, ej förståndet, som är
gradmätaren för våra handlingar.»
»Hvad menar du?» frågade Arvid, som icke
riktigt begrep, på hvad han syftade.
I det likasom skymten af ett smålöje gick
öfver Johns allvarliga drag, sade han:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
