Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibland kan hafva älskvärda nycker. Och då intet
är så uppfriskande som det oförutsedda, gladde
sig människorna dubbelt åt den vår, som kom så
oväntad.
En dag i april, när Marta stod ute på
trappan och såg på, huru fastern vandrade af och
an i trädgården för att visa drängen, hvilka
rabatter som borde gräfvas upp och hvar fröna
skulle sås, kom postiljonen med bref. Det var
från Gösta. Under vinterns lopp hade han på
sitt litet flyktiga men vänliga vis skrifvit till
systern då och då. Själf hade han efter faderns
död på allvar tagit ihop med sina juridiska
studier och följde med en domare på ting. Lifvet
på landet var uselt, skref han; emellertid ägde
han en afundsvärd förmåga att taga dagen som
den kom.
Göstas bref gaf Marta något att tänka på.
Han skref att aflarerna efter fadern blifvit
ordnade. Af den betydande förmögenhet,
styf-modern fört med sig, återstod icke mycket; den
hade förmodligen slukats af det luxuösa
lefnads-sättet de sista åren. Däremot fanns Göstas och
Martas lilla mödernearf, som fadern förvaltat,
orördt med räntorna lagda till kapitalet. »Du
kunde ha råd att göra en resa i sommar,» kastade
brodern fram, »du har ju alltid önskat att resa.
Om jag hade tid, skulle jag följa med, men nu
måste jag upp till Keuru för att lära mig finska.
Ressällskap kan du i alla fall få i Eneskjölds,
som resa till Schweiz.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
