Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förbigången vid besättande af tjänsten. Han
ansträngde sig att tala lugnt och lidelsefritt
såsom om en redan afgjord sak. Öfverstinnan
hade satt sig ned på schäslongen. Den stora
lampskärmen dämpade ljuset så att John icke
kunde se uttrycket i hennes ansikte, som var
nedåtböjdt; han såg endast gestaltens vackra
linier och hufvudets fina form, som tecknade
sig i silhuett mot den ljusa aftonhimmelen
genom fönstret, och så låg han med ens på knä
framför henne. — Han bad henne följa med . . .
han kunde icke mera lefva utan henne . . .
världen stod dem öppen ... de skulle resa till
Frankrike, till Amerika, hvart hon ville ... så
långt att aldrig någon erinring om det
förflutna skulle nå dem. — Det låg något barnsligt
hjälplöst öfver denne starke man, som så helt
och hållet gaf sig i en enda känslas våld.
Öfverstinnans hand for darrande öfver det
nedböjda hufvudet framför henne. Hon hade
från barndomen blifvit lärd och hela sitt lif
varit van att behärska sig, att räkna med det
praktiska lifvets faktorer. I det ögonblick hon
kände att lidelsen hotade att äfven föra henne
med sig, grep hon instinktmässigt efter detta
gamla stöd, likasom vår hand mekaniskt utför
invanda rörelser. Hon svarade med låg, men
bestämd röst, att de icke borde öfverila sig .. .
allt var ju icke förloradt ... de kunde ju vänta
här hemma och se tiden an . . . deras förhållande
skulle fortfarande . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
