Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gjorde ock att hon vid jämförelsen med
styf-modern fann sig själf mycket ful, enfaldig och
tarflig. Vid denna jämförelse vaknade afunden,
men med afunden äfven kritiken. Marta
öfver-raskades vid granskningen af att finna, att
styf-moderns eleganta sätt hade något maniereradt,
något likasom beräknadt inlärdt. Det slog hetine
ock att styfmodern, som ju uttryckte sig så lätt
och ledigt under de långa samtalen med John,
dock aldrig gick riktigt till botten af en sak.
Att hon var klok, det visste Marta, det var ett
axiom, det sade alla bekanta och hela släkten
beundrade henne, men Marta lade nu för första
gången märke till, att hon ofta i stället för ett
omdöme gaf ett öfverlägset, tvetydigt leende
eller kom med ett ironiskt inkast, som åhöraren
kunde tyda, huru han behagade.
Att John och styfmodern ägde gemensamma
minnen från den där färden, som de ofta talade
om, stegrade endast afunden. När Marta
be-gynte tala om gemensamma barndomsminnen,
inföll John oftast, att han varit en stor fantast och
att det varit bättre, om man icke satt i honom
sådana där dumheter. Det sårade Marta, och
ändå ägde för henne just dennajohns klara, nyktra
klokhet kontrastens egendomliga tjuskraft,
emedan hela hennes egen inre värld var ett kaos af
öfverspända oklara idéer, omogna tankar och
vaknande känslor, om hvilkas styrka hon själf
ännu icke ägde någon aning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
