Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Öfver dessa vida, ödsliga moar rufvar
ensamheten, kommer den resande objuden till möte,
smyger sig öfver honom som en rysning eller
en känsla af melankoli, eller — såsom en
förnimmelse af hvila och ro för den plågade och
sorgsne. Men finnas där i kupéfönstret två stora,
unga ögon, som gömma en varm reflex af lyckan,
och som drömmande och spörjande blicka ut i
den värld, som ännu är ny och okänd, då är
ensamhetens mystér den nyans af den stora
skuggan, hvilken de svårast lära sig fatta; den
stora skuggan, som aldrig mera kan plånas ut,
när den en gång skurit in i ljusets glädje. —
Men skuggan har också en underbar makt: den
ger formerna djup och rundning;ju mörkare den
ligger därunder, desto klarare står föremålet, som
höjt sig därur.
Ur ungdomens oförstådda, dunkla, varma
känslor skola, när tiden mognat dem, spira
framtida handlingar, likasom trädet gror ur något af
de otaliga frön, som vinden strör omkring. Och
vi veta lika litet, huru det egentligen går till,
som vi veta hvad det är, som kommer fröet ått
gro. — Öfver de ensliga moarna går en frisk,
stark vind; den kommer öfver det vida, fria
hafvet från den stora, härliga världen — den
bringar lifskraft och mod. - —–––––––––––
Nu åkte tåget in på Hangö station.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
