Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De egoistiska, de tanklösa, de rika, de som
väl icke kunna köpa sig fria från lifvets sorger,
men väl från otaliga af dess vedermödor, de
försöka slå bort de tunga tankarna. Tåget, som
brusar fram längs den långa raka vägen genom
de frusna bygderna, för dem bort från den
dagliga omgifningcn, de dagliga omsorgerna, till
nya trakter, nya människor, nya förströelser. —
När öfverste Björkegrén räckte sin hustru
morgontidningen, som han köpt på stationen i
Helsingfors, sade han bedröfvad:
»Det har varit frost i natt.»
Han såg ut genom kupéfönstret och pekade
tyst på ett potatisland, som skymtade förbi,
viss-nadt och svartnadt, såsom om eld gått däröfver.
Sedan gick öfversten bort till en afdelning i
vaggonen, där ett litet bord fanns uppslaget och
där en general och två höga civila ämbetsmän
väntade honom. Generalen drog skämtande och
belåten en kortlek ur fickan, de trängde sig kring
det lilla bordet och började spelet med all den
värdighet deras höga ämbetsställning fordrade,
endast afbrutna någon gång vid stationerna, när
en ny resande trädde in, eller när någon
krök-ning af vägen åstadkom en häftigare skakning.
»Det är sorgligt,» sade öfverstinnan, i det
hon lutade sig mot soffans mjuka madrass och
läste upp några telegram om frostens härjningar.
Marta böjde sig tyst framåt för att höra moderns
röst genom bullret och rasslet, och lille Bengt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
