Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sägner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon några år derefter skulle fira sitt bröllop, hände henne
också något bra förargligt och ledsamt just som hon i kyrkan
skulle gå fram för presten och vigas. Hennes mor ville
visserligen påstå, att brudens skor knarrade så illa, men bruden
sjelf, hon tänkte på den natt hon skrattat åt vättarne.
Man har aldrig hört, att vättar och Goanissm bo i
samma hus, och det är ej heller så besynnerligt, ty vättarne
äro små goda varelser, som blott vaka öfver husfreden och
vänskapen i det hus de bebo, medan Nissen drager dit
jordiska egodelar och det från andra menniskors förråd. Sådan
rikedom kan väl bestå till en tid, men någon lycka till barn
och barnbarn följer der ej med den.
Somliga menniskor, som ej, bättre veta, tala om att de
hört Goanissen gå och stöka, då det egentligen bara varit
rå, som efterhärmat menniskors arbeten. Uå kan man aldrig
se, men man kan hvarje natt få höra dem arbeta i verkstäder;
i hus, som äro under byggnad; i brytstugor; i större kök,
ja, de spinna äfven på spinnrockarne, då dessa sättes undan
för någon längre tid. Derför brukar hvarje ordentlig qvinna
att taga rocksnodden af hjulet orh binda den väl fast, så få
rån låta rocken stå i fred. Annars göra rån hvarken ondt
eller godt, undantagande att de kunna narra någon okunnig
menniska att se efter hvilka det är, som så arbeta. Men
dervid händer ingenting annat, än att allting blir tyst tills
den nyfikne gått sin väg; då börja de åter arbeta på nytt.
Då äro Lyktmännm förargligare, ty de föra vandraren
så vilse, att han ej känner igen trakten, fast han bara går
ring i ring på samma ställe. Men gräset blir för hans ögon
till buskar och tistlar till höga träd, ända tills han vänder
sin tröja eller ett annat plagg afvigt. Lyktmännen äro
sådana bedrägliga landtmätare, som i lifstiden mätt falskt och
nu springa omkring med lykta och kedja och försöka flytta
råmärkena. Stundom är det dock bäckhästen, som skapat
sig till lyktman.
Bäckhästen är mycket elak, ty icke nog med ätt han
för folk vilse och skrattar, när han narrat en menniska ut i
kärr och moras, utan han, som är Necken sjelf, omskapar
sig än till ett, än till ett annat, fast han vanligen visar sig
som en hvitgrå häst. För längre tid tillbaka kom en bonde
ut för honom; bäckhästen ville ha mannen upp på sin rygg,
* då det snart hade burit ut i bäcken med honom. Men bon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
