Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kung Lindorm och Kung Trana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var både törstig och hungrig begaf hon sig med barnet på
armen in i det präktiga slottet, men hon förundrade sig
storligen, att der inne ej fans en enda menniska, hur många
rum hon än genomvandrade.* Så gick hon tills hon kom till
en stor sal, der ett bord stod dukadt tor tre personer; många
rätter funnos på bordet, men ej heller i denna sal syntes
någon menniska. Drottningen tog mod till sig och stillade
sin hunger vid bordet, och då hon var mätt gick hon in i
de andra rummen, för att söka sig en bädd att hvila öfver
nattan.
Då kom hon in i en kammare, der hon såg tre bäddade
sängar. Drottningen tog en hufvudkudde af den ena sängen
och lade sig med sitt barn i en undangömd vrå. Då hon
legat en stund hörde hon ett starkt susande i luften, som
om der kommo stora foglar flygande till slottet, och en stund
derefter hörde hon någon tala i salen, der bordet stod dukadt.
Drottningen blef något häpen, men tänkte, att det var bäst
hålla sig tyst och stilla samt afvakta hvad som nu skulle
hända. Litet derefter såg hon tre ynglingar inträda i det
rum der hon låg; de lade sig hvar i sin säng, hvarefter de
började tala med hvarandra. De beklagade sig svårt, att
de, som voro konungasöner, skulle lida af en sådan
förtrollning, att de h varje morgon, då solen upprann, förvandlades
till tranor och ej blefvo menniskor forr än solen gick ner.
Den ene prinsen undrade, om der ej i hela vida verlden fans
en kvinna som ville rädda dem; den andre sade, att det fans
der nog, men menade, att det aldrig blef upptäckt på hvad
sätt förtrollningen skulle lösas. ”Nej”, sade då den tredje
prinsen, ”det får aldrig någon menniska veta, trollhexan var
nog så klok, så klok, att hon hittade på det som ingen kan
utreda. Om här än skulle komma en kvinna till vårt slott,
hur skall hon våga stanna här öfver natten och af oss få
veta att hon tigande skall plocka ängsdun; tigande spinna,
väfva och sy oss hvar sin skjorta, utan att fälla en tår på
ullen, garnet, väfven eller sömnaden, samt att hon derefter
skall med skjortorna i handen möta oss i slottsporten en
kväll, då vi komma flygande hem.”
”Nej, detta sker visst aldrig”, svarade de två andre
prin-sarne med sorgsna stämmor. Men nu saknade den yngste
prinsen sin hufvudkudde, och då började alla tre undra, hvem
som varit i slottet och ätit af maten samt tagit kudden med
sig, derpå somnade de.
Men drottningen låg länge vaken, för att i minnet fästa
den yngste prinsens ord, ty hon hade fast beslutat att rädda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
