Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sven Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sven Hildebrand.
(Upptecknad i Reslöfs socken).
Sven Hildebrand gick for sin moder in.
— Blåser kallt, kallt väder ifrån sjön. —
”Har jag aldrig haft någon syster så fin?”
— Men nog vet jag, att sorgen är tung. —
”Jo, du har haft’ en syster så fager och båld,
men henne tog hafsfrun med magt och med våld.”
Sven Hildebrand han gick sig till stallet ned,
der skådar han hästen så stor och så fet.
Han skådar den hvite, han skådar den grå;
den hvite han lade guldsadeln uppå.
Så red han neder till Abildsgårds bro,
der ute för honom då hafsfrun hon stod.
”Goddag, goddag min hafsfru så båld;
ej vackrare tärna i verlden jag såg!”
”Icke iir jag vacker, ej heller är jag din;
men jag har en tärna, som är fager och fin.”
”Kan jag då icke din tärna få se?
Jag derför vill gifva dig guldringar tre.”
”Behåll du gerna dina guldringar tre;
min tärna, den fagra, du ändå får se.”
”Hur skall jag väl din tärna få se?
Din port är af jer 11 och ditt lås är af stål.”
”Min port är af jern och mitt lås är af stål,
men mina små nycklar de låsa dem opp.”
Hafsfrun hon gångar sig i sitt höganloft.
der väckte hon sin tärna ur sömnen opp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/weskanvis/0020.html
