- Project Runeberg -  Sagor ock äfventyr upptecknade i Skåne /
21

(1884) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

När han nn kom bem, sade han den rike mannen, att Gnd
var den visaste ock Jäppa i Norrland den rikaste i hela
världen, ock att han nn, när han hade nppfylt villkoret, ville ha
sin kär esta.

Men när den rike mannen såg alla gossens skatter, trodde
han, att Jäppa i Norrland hade gifvit honom dem. Därför ville
han själf fara till honom. Litet frågade han nu efter, hvem som
fick hans dotter, bara han själf kunde bli den rikaste, ock så
reste han tvärs igenom alla tre kungarikena, utan att tänka
på annat, än hur han skulle få jättens skatter. Så kom han
till den strida floden, där den grå gåsen skulle bära honom
öfver. Men när hon hade fått honom på ryggen, kastade hon
honom ner i vattnet ock sade:

»Nu kan du simma här lika så länge, som jag har gjort
det!»

Ock så blef bon en vacker prinsessa; men han blef en
grå gås, som än i dag får bära folk öfver floden, så att de
unga sågo aldrig till honom mera, utan lefde glada ock
lyckliga med hvarandra.

Jättens dräng.

Skurups socken, Vemmenhogs härad.

I gamla tider, när jättarna rådde om en del af jorden här
i landet, var det en rask dräng, som fick lust att ta tjänst hos
ett sådant husbondefolk för att se, om han inte kunde rå på det.

Men först får jag väl tala om, hur det gick till, att drängen,
som hade varit en draghas, nu hade blifvit en sådan sjnjäkrans
karl. Sättet är bra att veta, 8kall jag säga.

När drängen första gången tog tjänst, stadde b an sig hos
en bonde på det villkor, att han skulle få ha pälsaro. Bonden
gick in på aftalet; »för», sade han, »hvar ock en har sitt onda;
jag har yrasjukan, ock det får du finna dig i.» Det lofvade
drängen — han hette för resten Pär. Men när han de två
första morgnarna blef i reden till halfvägs middag, tog
yrasjukan på bonden den tredje. Så snart bonden kom i kläderna,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:31:31 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wesagorock/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free