Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man lägger märke till den relativt kontrapunktiska stämföringen.
I detta parti, närmast vid »Men, hvarför gräla så?» med dess dissonanser mot orgelpunkten g, kommer in en fläkt av verklig, själslig oro, här är något, som förmått rubba Glunten ur hans själsjämvikt, något, som han med sin enkla, primitiva natur till varje pris
vill komma bort ifrån.
Gluntarne äro i sitt slag ypperliga. De äro framsprungna ur en
genial ingivelse, och det är inte utan bärande orsak, som de i
vårt land (och även i de andra nordiska länderna) förmått tillvinna sig den mest vidsträckta beundran. Det går icke att upphöja
Gluntarne till rangen av stort och odödligt mästerverk, och det
skall icke förnekas, att de blivit på flera håll överskattade, till stor
del tack vare deras förmåga att hos åhöraren väcka associationer,
att framkalla minnen av en ungdomlig studenttid, vilka äro av
helt utom-konstnärlig art, men dock bereda den f. d. uppsalastudenten ett ogement privat nöje att få återuppväckta. A andra
sidan är det oriktigt att, såsom ibland sker särskilt i våra dagar,
hänsynslöst beskära det värde Gluntarne inrymma: därför att
mycket i dem icke motsvarar studentandan just i vår tid, då överliggaren undanträngts av arbetsmyran, den romantiska studentbohemen av en mera nyktert inställd studieungdom, så får man icke
förbise den äkta prägel de äga såsom uttryck för den gamla, charmfulla upps~lamiljön och ej heller den bild de giva av den studentikosa
stämning, som dock alltid är till finnandes, om än tider och generationer växla. Det är blott skada, att Gluntarne alltför ofta höras i
ett förklenande, dilettantiskt utförande. Gluntarne äro icke lätta,
de fordra sina speciella uttolkare med det rätta humöret och greppet. Wennerberg framhåller också själv beträffande exekverandet av
Gluntarne, vilket ofta berett honom nöje men än oftare varit dåligt
nog: »De äro hvarken passande för sångare, som vilja låta höra sina
vackra röster och därvid godtyckligt behandla orden såsom blotta
artikulationsmedel, ej heller för deklamatörer, hvilka obesväradt
våldföra musiken för nöjet att få grimasera eller rätt tydligt krysta
ur sig någon favoritfras. De äro små sjelfva och fordra alltså hvarken stora stämmor eller stora åthäfvor. Hvad de fordra, för att vara
hvad de vilja vara, är känslans och uttryckets sanning, sådan
denna älskar att visa sig i hvardagslag bland förtroliga vänner .»1
1
Inledningen till Gluntarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
