Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig derefter. Men, hwarför då kalla ’Magisterns flamma’: ’Mozartlik skön’, och ’Månskenet’ [på slottsbacken] ’trivial’? — Det gifs
ingenting trivialt annat än det, som ej hänger tillsamman; hvars
form och innehåll svära mot hvarandra. Passar melodien i Månskenet till orden, så är den ej trivial. Men väl wore dessa orden,
sjungna till Magisterns flammas melodi, infamt triviala, äfvensom
musiken, tänkt som draperi åt orden.»
Man kan medgiva, att alla strofer i En månskensnatt icke passa
lika väl med melodien — detsamma gäller även några andra av de
strofiskt komponerade gluntarne — och att därigenom kan uppstå
vissa intryck av trivialitet. Det blir i fortsättningen tillfälle att
påpeka ett eller annat ställe, vid vilket dikt och musik icke alldeles
organiskt smälta samman; men oavsett detta måste konstateras,
att Gluntarne som helhet utgöra ett sällsport helgjutet verk med
hänsyn till samhörigheten mellan dikt och musik.
Det är viktigt att icke förlora denna samhörighet ur sikte, även
då man granskar och vill värdesätta Gluntarne ur speciellt musikalisk och musikhistorisk synpunkt. Ty vid flera ställen, som
rent musikaliskt sett verka torftiga, fysionomilösa eller tekniskt
antastbara, anpassar sig musiken inte desto mindre väl till texten, varigenom den likväl fyller sin uppgift. Man får akta sig
att skärskåda Gluntarnes musik med alltför »samvetsgrant» pedanteri, att haka upp sig på små petitesser och därvid förbise
det inre poetiska greppet, den träffsäkra dramatiska åskådligheten och den måleriska blicken hos poeten-tonsättaren. Gluntarnes musik får icke bedömas för strängt teoretiskt — vilken musik är väl mindre spekulativ än denna! — och ojämnheterna tar
man gärna på köpet med tanke på den geniala helheten. Då vi nu
övergå till att undersöka Gluntarnes musik, kommer framställningen sålunda icke att i någon högre grad befatta sig med de smärre
detaljfel och brister ifråga om harmonisering, ortografi o. dyl., som
finnas, och som få tillskrivas Wennerbergs flera gånger framhävda
musikaliska amatörskap.
Vi framhöllo (sid. 147) Gluntarne såsom den genialaste frukten
av det lyriskt-humoristiska grunddraget hos Wennerberg. Lyriken
genomsyrar hela verket i förening med humorn. Men till sin
gestaltning äro Gluntarne halvt dramatiska, och därvid utgjorde
De Tre det omedelbara förstudiet. Man liksom tydligt ser för sig de
II-29208.
Jeanson: Gunnar Wennerberg som musiker.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
