Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 34
de blifvit omsorgsfullt, ehuru under oaflåtligt skämt, inöfvade,
med allt det deklamatoriskt-mimiska lif, hvaraf exekutörerna
voro mäktiga».1 Dessa trior, som voro Gluntarnes förelöpare
»ej blott till tiden utan äfven och väsentligen till arten», utkommo först efter Gluntarne i ett häfte på Abr. Hirschs förlag
1851 under titeln De Tre. De äro alla komponerade för tenor,
baryton och bas utan instrumentalackompanjemang. Triorna äro
följande: I. Släpp in oss, »Nå flickor, släpp in oss». 2. Pirum,
»Om jag innan morgon randas». 3. Daniel, »Vet ni, här kan bli rätt
roligt». 4. Vive hodie !, »Vive hodie ! sera, nimis sera». 5. Såd’na
kan de vara, »God qväll, mamsell, är ingen här ännu». 6. Ett
äfventyr, »Känner ni den vägen». 7. Buketten, »Bröder, grymt
jag är bestulen». 8. Här skall valsas, »Frågas om ej permission
skulle kunna tagas». 9. Gräl och väl, »Nå så anamma!» 10. Den
är inte bättre den, »Vi ha kommit för att fira». Originalmanuskripten
till De Tre synas ej vara bevarade. En äldre och något annorlunda
version än den 1851 tryckta har emellertid funnits att döma av
stämmor (i avskrift) till tvenne nummer hos lektor G. Kallstenius (Uppsala) 2 • Kallstenius framhåller 3 : »De utgivna triorna avvika icke alldeles oväsentligt från de ursprungliga, i handskrift
kända: flere av de mest extrema höjdlägena för tenoren och djuplägena för basen äro borttagna, och åtskilliga kraftuttryck äro
mycket mildrade, så t. ex. ’Djävulen anamma!’ ersatt med ’nå
så anamma!’, ’ah, dra nu åt fanders, får man inte spy?’ ersatt med
’är det då’ förbjudet att råka i skratt?’[!] o. s. v. I sitt publicerade
skick hava buffatriorna blivit möjligare att utföra i ett icke enbart
’studentikost’ sällskap men dessutom mist icke litet av sitt ursrpungliga karakteristiska, omedelbara liv.» — Det är också känt4, att i
triorna skrevs för, men »det kan knappast ha varit någon annan, så oerhört
fordrande som stämman är».
1 Wennerberg tillägger: »Måhända frammanades och uppeggades detta lif
alltför mycket af den ständigt växlande rörligheten i ord och toner, genom hvilken
de förre sällan unnade några hvilopunkter åt en mer lyrisk känslostämning, som
kunnat bereda tillfälle för en utförligare och bredare harmonisk behandling af
de senare. Men, det var något nytt — och allt sådant var åtminstone till en tid
välkommet ... » (Inledningen till Gluntarne.)
2 Avskriften gjord sannolikt av Gustaf Samuel Kallstenius, som vid slutet
av 40-talet och början av 50-talet vistades i Uppsala.
3 a. a., sid. 97 not.
4 c. R. NYBLOM, a. a. Il, sid. 228.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
