Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
131
Denna känner wisst Mams. T. till lite grand. Fiskaren går under.
Ultramarinsk färgläggning. Illusion och Passion — och så död.1
N:o 6) Tomtegubben och Dejan för 2 Altar. Rent komiskt innehåll.
Ladugårdslokal, qväll, korna mjölkas. Tomten drar, och Dejan
afbryter sina improviserade kärleksqväden med trivial-språk.
Dejan låtsar, som om hon ej märkte gubbens närwaro (detta hör
till saken, enl. folktron) men ställer till honom sina böner angående
Ingemar, smör, ost etc. N:o 7) Bergakungen och Walljlickan för
Bas och Sopran. Heroisk och hugstor. Hon röfvas efter ett manhaftigt motstånd. Han kraftfull, glad, öfvermodig, en smula rå,
beskrifver ’bergets salar’ m. m. Börjas med Wallflickans sång i
skogen med ovanliga, äkta wallhjonsdrillar och löpningar och
hornlåtar. Denna är näst n:o 5 den, som jag bragt närmast
slutet.»2
På några jämförelser mellan dessa utkast och de i Samlade skrifter medtagna dikterna Trollrunor skola vi icke här inlåta oss.
Delvis bibehölls den ursprungliga planen, delvis kom den att
väsentligt ändras. — Beträffande musiken måste tyvärr konstateras,
att densamma med undantag för några få nummer icke är bevarad;
de påbörjade skisserna återfinnas icke bland Wennerbergs efterlämnade papper. Den musik, som finns kvar, utgöres av duetten Hafsjungfrun, som motsvarar större delen av Hafsjungfrun och fiskaren
- vars dialog dock ej helt färdigkomponerades — och Vågornas
sång för blandad kör och piano, vilken utgör inledningen till Hafsjungfrun och fiskaren, samt solosången Strömkarlen, vilken Wennerberg torde ha brutit ut ur den ursprungligen planerade duetten,
och en fragmentarisk skiss till Bergakungen (i S. Taubes ägo).
Till Vågornas sång skall framställningen återkomma i annat sammanhang. Hafsjungfrun verkar vid närmare granskning omogen
och knagglig i harmoniseringen, men stycket ägde emellertid på
sin tid en viss popularitet. S. Taube 3 anför om detsamma: »Hafs[jung]frun var den första, som skrefs. Det var i Uppsala någon
gång på fyrtiotalet, då den sjöngs mycket och beundrades för sin
romantiska karaktär och sin praktfulla kolorit. Musiken ...
kopierades flitigt och sjöngs mycket äfven på femtiotalet, då den
1
2
3
Jfr
Jfr
Hafsfrun och fiskaren i Trollrunor.
Bergakungen och borgfröken i Trollrunor.
a. a. I, sid. 273 not.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
