- Project Runeberg -  Gunnar Wennerberg som musiker /
119

(1929) [MARC] [MARC] Author: Gunnar Jeanson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

II9
är förhållandet analogt i Kaiser Barbarossa. I denna balladartade
sång har pianot från början till slut ett envist synkoperat motiv,
vars poetiska och måleriska uppgift beskrevs av Bauck i nyss
anförda recension.
Dock möta också flera sånger, i vilka Wennerberg lämnar rum
för vissa motsatsverkningar. Han begagnar ibland recitativ. Så
i den lilla sången Sirius och i den bredare Djrevelsklokken.
Eller han låter i en tredelad, genomkomponerad visa mellandelen
avvika från de båda ytterdelarna både motiviskt och i fråga om taktoch tonart (Tösa på Svältera). Mer eller mindre oförmedlat
kontrasterande partier anträffas ehuru sparsamt. De äro då motiverade genom texten, såsom i t. ex. Djrevelsklokken, där en valsmelodi i anslutning till orden »De hilse den Klokke med Drik
og Sang» kommer in men dock ur rent musikalisk synpunkt verkar
för oorganiskt förknippad med det övriga. — Den enda av sångerna, som till sin anläggning har en kantatartad sammanställning
med växling mellan dramatiskt-recitativiska och ariosa bildningar,
är den ofullbordade Gretchens Gebet.
Rent melodiskt sett äro Wennerbergs sånger flärdlöst och enkelt
melodiösa. Kännetecknande för stilen äro sådana troskyldiga
tongångar som följande i Säg, att jag kommer:
Moderato.

Su-san-de vind,

eller en sådan anslående och anspråkslös melodi som den i Fiskaren på Kinnekulle:
Vivace.

So — len allt-ren öf-ver kul-Jens topp

I båda anförda melodiexempel möter en simplicitet, som är utmärkande för 30- och 40-talens visstil, och som inte företer några
mera originella drag. Men Wennerberg kan dock undantagsvis,
då texten så betingar, förläna sitt melodiska uttryck vändningar
i karakteriserande syfte, som för sin tid torde ha verkat rätt egen-


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wennerberg/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free