Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
117
liska ortografien [en mycket vanlig anmärkning mot Wennerberg].
Rätt vackra, ehuru föga nya stycken, äro, enligt vår åsikt, ’Gretchen am Spinnrade’ och ’Stackars liten’.»
I samma tidning röna, anmärkningsvärt nog, de två sista häftena
av Wennerbergs visor ett desto mer hjärtligt mottagande. Man
torde nog därvidlag få taga med i räkningen det ökade anseende,
som med åren kom Wennerbergs personlighet på andra områden
till del, och som säkerligen hade viss återverkan på musikkritiken.
Om V. häftet läser man1 : »Ibland de många nya tondikter, som nu
ha lemnat pressen, äro åtskilliga af ganska framstående värde. I
ofvan anförda sånger [Wennerbergs] hylla vi emellertid utan
tvekan det mest originella och ursprungliga vi funnit i den stora
samlingen. De beteckna ingen anslutning till någon viss riktning,
äro ej skrifna i någon annan genre än Wennerbergs och utpräglas
af det manliga allvar och den friska kraft, som städse låtit den
snillrike mästarens diktning eröfra hjertan.» Numera är det
svårt att tillerkänna så ytterst lovordande omdömen objektiv
bärkraft. Ett större värde kan tillmätas Adolf Lindgrens recension
över VI. häftets sånger 2 : »Wennerberg har utsändt ett nytt solosånghäfte, innehållande sex visor, alla skrifna med denne tonsättares kända, plastiskt klara och periodiskt afrundade melodik.
De flesta äro rent lyriska, en (’Ved Kong Carls Baare’) i direkt
folkton. Den dramatiska anklang, som W. ej sällan älskar att gifva
sina stycken, saknas emellertid icke. Den framträder redan något
i den lilla sydländsK.a typen, ’Italienaren med gipsbilder’, men
ännu mer i den patetiska sången ’Ve mig’. I ackompagnementet
är W. af en enkelhet, som nu för tiden ... är i hög grad ovanlig. Att detta enkla ackompagnement skulle kunna tillräknas
honom som ett fel, kan väl svårligen påstås, om det än för nutidens
blaserade öron förefaller betydligt tunt.»
Betraktar man först Wennerbergs formbehandling i solosångerna, framgår, hur densamma följer principen för enkelhet, klarhet och överskådlighet. Wennerbergs anslutning till den under
30–40-talen förhärskande smaken för visor av okomplicerad och
anspråkslös art framträder tydligt i en rätt utpräglad kärlek till
strofisk form, och därvid förekommer det, att tonsättaren nöjer
1
2
Aftonbladet den
Aftonbladet den
21.
21.
dec. 1870.
dec. 1876.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
