Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
inom sig och önskat men icke hunnit förläna tonande gestalt, nu
bröt fram och tog konstnärlig form. Ej sedan skaraåren — och
ej ens då — hade musiken så uppfyllt hans inre liv som efter avgången från den arbetsfyllda ministerposten. Dessa sista år medförde också i yttre avseende en del märkliga händelser för musikern Wennerberg. Nu uppföras Jesu födelse — i fullständigt
skick — Stabat Mater och Jesu dom, med andra ord verk, vilka,
om de icke togo publiken på samma sätt som de profana ungdomsalstren, dock gjorde Wennerbergs namn som tonsättare i
den gedignare genren respekterat. Wennerberg gav här prov på
en i beaktande av hans amatörskap överraskande och aktningsbjudande förmåga i handhavande av större former och medel.
Första fullständiga uppförandet i Stockholm av Jesu födelse
ägde rum den 28. febr. 1888 av Musikföreningen under Conrad
Nordqvists ledning i Storkyrkan. Verket emottogs mycket välvilligt av kritiken, som ingående uppmärksammade detsamma.
Recensenten i Nya Dagligt Allehanda1 framhåller, att Wennerberg
även i detta verk ådagalägger, hur han arbetat med kärlek och med
hela sin själ; »deraf denna naturliga ton, denna friska omedelbarhet i stämningen, som understundom får söka ersätta mästarens
säkra hand. Att han i sjelfva valet af ämne härvidlag kunde hafva
varit lyckligare, derom råder väl icke något tvifvel. Men just derför framstår hans tonsättareförtjenst i en desto vackrare dager, då
han, detta oaktadt, lyckats ernå så många partier af sann fantasi
och fängslande kraft.. » Adolf Lindgren i Aftonbladet1 anser, att
Jesu födelse i sin helhet visserligen icke är något första rangens
verk, men att det dock är ett vackert arbete och »särskildt framstående i vår inhemska oratoriekomposition, som sedan Hreffners
och Frigels dagar varit ytterst tunnsådd». I Stockholms Dagblad1
anmärkes, att oratoriet i vissa delar kunde varit mera genomfört
och i andra något mer märgfullt; men i sin helhet, skriver recensenten, uppbäres oratoriet av en utpräglat kyrklig stil, »som visserligen ej når kände mästares, men ändock eger religiös bärkraft»;
om instrumentationen säges, att den är verkställd av van hand och
med stor smak samt »ej så prålande, att intresset drages från det
vokala och textordens betydelsefulla innehåll».
Uppförandet vid detta tillfälle av det nästan 30 år tidigare fär1
Den 29. febr. 1888.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
