Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
festligheter till hans ära. Särskilt omtalad är den resa, som han
under skolferierna företog på nyåret 1850 till Örebro, Stockholm
och Uppsala.1 Då avkopplades han för tillfället helt från alla
pedagogiska angelägenheter, firades av gamla vänner, som han
återsåg, och av nya sådana, som han förvärvade i mängd. Det
var ett festande i all oändlighet, och Wennerberg var outtröttlig i
sin förmåga att deltaga däri. Sång var det ideligen, och vid en subskriberad middag för Wennerberg på Börsen sjöngos alla dittills utkomna 24 gluntar, »somliga flere gånger, då de förnämsta sångarne, Julius Giinther och Olle Strandberg, nödvändigt ville täfla
om hvem, som sjöng dem bäst». 2 Det förefaller, som om uppmärksamheten mot Wennerberg under stundens glada stämning antog
väl krusande, för att ej säga fjäskande former, och om inte berömmet steg Wennerberg för starkt åt huvudet, så berodde det på
det allvar och den intelligens, som hos honom alltid funnos bakom
den mest ystra uppsluppenhet i kamratkretsen. — Yttre utmärkelser
av annan art kommo Wennerberg snart nog till del: han kallades
1850 till ledamot av Musikaliska Akademien, och av Svenska Akademien erhöll han i december samma år Carl Johans-priset.
Låt oss emellertid nu söka få en föreställning om, hur Wennerberg i musikaliskt hänseende fann sig till rätta i Skara. Över
den lilla staden med sin domkyrka och sin traditionsrika skola låg
onekligen en viss patina av gammal, fin kultur, som höjde den över
grannstäderna.3 Men att därav sluta sig till förekomsten av något
rikare musikliv vid den tid Wennerberg installerades i lektorstj änsten vore förhastat. Tillfällen att höra och göra musik funnos,
men voro ganska sparsamma i jämförelse med dem i Uppsala,
och det fanns inte många personer i staden, som ens ägde ett klaver.
Det var naturligtvis ett första livsvillkor för Wennerberg att, när
han ville, ha tillgång till ett instrument, och han styrde också
snarast möjligt om, att hans värdinnors gamla dåliga klaver flyttades upp till honom. Frans Huss, vilken som pojke bodde i
Skara, berättar därom i Svensk Musiktidning: 4
»Till möblerna i matsalen på nedre botten hörde ett gammalt
Se J. ARSENIUS, a. a., sid. 169 ff. och S.
S. TAUBE, a. a. I, sid. 250.
3 S. TAUBE, a. a. I, sid. 177·
’ N:r 14, årg. 1901.
1
2
TAUBE,
a. a. I, sid. 247 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
