Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I wet’ kanske, förlofvad med Agnes Geijer . . . På eftermiddagen blef musik. Adlercreutz gick hem efter ett par duetter,
som jag skrifvit, och efter min notbok (I wet’ den der jag har mina
visor uti), och Agnes sjöng än en wisa af Geijer och än en af mig,
både länge och wäl. Ibland annat spelte Geijer och hon en dubbelsonat för fortepiano, som han sjelf componerat, men som ännu
ej är utgifven; och det war lustigt att se, hur Geijer med sina korta,
knubbiga fingrar gjorde löpningar, och hur han aldrig fick tillräckligt rum i basen, när de skulle spela Finalen. Agnes skrattade och
frågade, om det war hans mening, att hon skulle sitta mitt för trestruket c; hwarpå han swarade: du har så lätt, att du inte behöfver
sitta alls. Euphrosyne borde fått sett Geijer! Minns Du, hvad wi
skrattade, när Brynolf drillade på fortepianot hemma under sina
fantasier? Så ungefär lät det, när Geijer gjorde löpningar, fastän
han för öfrigt spelade sin stämma både rigtigt och wackert. Hwad är det för en 25 sidors lång sonate af Beethoven, som du
talar om? Hwem har du fått den af? I för hvad tonart går han?
Tänk om du slutligen kan få alla Beethovens Sonater i en sådan
der wacker upplaga! Då wore du inte fyskam! — Kära Gulli,
war nu bara måtteligt förargad på mig! Jag har ännu ej hunnit
få Josephsons visor åt dig, men det skall wäl gå; den ena lär nu
wara utkommen på trycket.
Far wäl. med Er, mina kära barn!
Gunnar.»
Med A. F. Lindblad, som vid denna tid befann sig i sina
bästa år — 40-årsåldern — och gjort sig gällande som denna epoks
förnämsta tonsättarenamn i Sverige, skulle Wennerberg småningom
komma i ett förtroligt och varaktigt vänskapsförhållande. De
träffades ofta, då Lindblad kom på besök hos Silfverstolpes
eller Geijers, och det står utom allt tvivel, att Wennerberg av
Lindblad då och då erhöll goda råd och anvisningar, då det
var fråga om kompositioner. Det är också bekant, att Lindblad hjälpte Wennerberg med harmoniseringen av Gluntarne,
innan de skulle publiceras.1 Till Lindblads intresse för den yngre
musikkollegan och dennes beundran för den äldre vännen och
konstnären få vi anledning återkomma.
1
S.
TAUBE,
a. a. Il, sid.
194.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
