Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
av Ryssland -; bland pianister: Wilhelmina Josephson och Anna
Römer (från Wien) o. s. v. Listan på de konserterande artisterna
skulle kunna bliva mycket vidlyftig. Icke att förglömma är den
växande betydelse, som var anknuten till studentsångarnas förening »Allmänna sången», en institution, som »vid 40-talets början
vuxit så fast i Uppsala medvetande, som om den funnits i evärdliga tider».1 I vilket förtroget förhållande Wennerberg snart
skulle komma till studentsången, skall strax vidröras.
Redan på hösten 1839 hade Gunnar Wennerberg — närmast
genom sin discipel von Essen — blivit införd i umgänget i ett av
de hem, som utgjorde en medelpunkt i Uppsalas kulturellt betonade sällskapsliv: nämligen överstinnan Malla Silfverstolpes. 2
Någon intimare vän i huset var han då ännu ej; han hade väl just
kommit in i sin depressionsperiod, då han först syntes uppe hos
Malla, som i sina memoarer antecknar för den 13. nov. 18393 , att
Wennerberg »är lång, mager, ser sjuklig ut och har de ljusaste
ögon jag sett. I början förekom han mig något stel och obetydlig,
men han har något ovanligt, som uppväcker intresse». Hos Malla
Silfverstolpe umgingos åtskilliga av spetsarna i Uppsalas kulturvärld, och bland musikaliska personligheter hörde A. F. Lindblad,
Geijer och den unge Josephson till dem, som ofta kommo på besök.
Även C. J. L. Almquist — fascinerande också som musikalisk begåvning — bör nämnas. Wennerberg var i fru Silfverstolpes hem
under första tiden blott den lyssnande studenten. Snart blev han
mycket uppskattad, han blev »själen och medelpunkten i alla de
fester och föreställningar, som uppfördes i den berömda vänskapskretsen, för att slutligen lämna den som den firade diktaren,
Geijers och Atterboms värderade unge väm>. 4 Man kan lätt föreställa sig, vilken framskjuten roll såväl Wennerberg som J osephson
särskilt i musikaliskt avseende skulle komma att inneha i den silfverstolpeska kretsen, den förre genom sin sång och den senare genom
sitt pianospel. Med det intima umgänge, som ägde rum mellan
de olika medlemmarna i ifrågavarande krets, föll det sig naturligt,
G. KALLSTENIUS, Blad ur Uppsalasångens historia, Sthlm. 1913, sid. 71.
En god karakteristik av det silfverstolpeska hemmet och andra kretsar ger
Wennerberg i inledningen till Gluntarne.
3 IV, sid. 209.
4 S. TAUBE, Gunnar Wennerberg I, sid. 76.
1
2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
