Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - Fastlagsriset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ämnade basa p& mig eller på drängarna. Ock jag förstod
snart, att jag skulle ha en portion björkfett. Ock kunde de
komma till att risa störstdrängen, som för tillfället låg i
kist-kammaren, så skulle de inte spara riset.
Därpå spände de två pigorna ett rep framför inre sidan av
pigkammardörren ock satte lutfiskbaljan liksom en råttfälla,
ock så la de sig.
Jag hade stor lust att öppna dörren ock ta bort försåtet; men
stugpigan Ingrid sov bara med ett öga i sender, för hon var
van att passa på barn. Karna kunde en gärna ha burit bort,
utan att hon vaknat.
Här är ingenting annat att göra än sitta uppe, tänkte jag.
Så tog jag mig en näve röda påskägg i bakstugeskåpet samt
en del annan nattmat, ock gick så in i kammerset, där jag hade
min säng.
När det led emot älvatiden, slogs där larm på porten.
Störstdrängen steg upp för att öppna, ock när min mor hörde, vem
det var som kom, gav hon drängen befallning att väcka Ingrid,
så hon kunde reda säng åt gästen. Oss emellan sagt, var det
en friare till min mor, för hon var då enka. Själv vände hon
sig mot väggen ock sa, att hon inte tog emot nattramnar.
Drängen hade, yrvaken som han var, glömt, vad dag eller
natt han gick uti, öppnar så dörren till pigkammaren ock står
på huvudet över repet ner i fiskbaljan, så luten sprutar högt i
vädret. I blinken var Ingrid ur sängen, för hon hade lagt sig
i kläderna. Men Karna sov som en död. Drängen, Klemmed
hette han, läste norrbaggaböner, så håret kunde resa sig, över
sådana försåt, satta för folk som bara skulle väcka. Men
Ingrid sprang ifrån bela redligheten ock lät honom samsas med
lutfisken, bäst han kunde.
Han var lika våt som den; men det första han tänkte på,
sen han fått luten ur mun ock ögon, var, hur han skulle knnna
ge pigorna tack för sist. Att basa om Karna vore en lätt sak,
bara han tog deras eget ris. Men det stred emot reglerna att
ge påskris under förnatten, ock det var egentligen den skälmska
Ingrid han ville åt. Där stod två* bäddade sängar i
pigkammaren för när vi hade jälpkvinna, så låg bon i den ena av dem.
Där kryper nu Klemmed i smyg ner i dynorna, sedan han
tagit pigornas ris till sig. För det var hans mening, att de själva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
