Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - KARDEGILLE - De två Sandellarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter den norske bäckamannen. Jag kan lika gärna själv tala
om det, hickade hon.
— Jag var inte bättre än dn. Krig är nfigot fasligt, hälst
när en inte skall slåss, ntan bara kan få allt vad en pekar på.
Men det är bäst att rent glömma alla Tysklandsresor, tyckte
Sandell.
— Det är min död det bästa, menade Sissa ock tog honom
i handen.
Så gick det bra i de bägge Sandel lamas hem ända till
andra sommaren. Ock många undrade på om inte
Sissa-min-död ändå skulle ha sin rotekarl nu, när sorgetiden var ute.
Då kommer Bengt Sandells hustru en dag springande till mig
— jag tjänte det året hos klockaren, som var enkling — ock
hon visade mig ett brev, som kommit från Tyskland till
Sandell.
— Se, sa bon, står här inte detta förbistrade ’lipa’ eller
’lipe’, som är detsamma som tysk kärlek, ock den vet en hur
den är under krigstider! Du skall se, att Sandell också har
haft sin lipesill där ute.
Klockaren bör, att där står något på i köket ock kommer
ut ock får se brevet. »Det är ju till infanteristen Lars
Sandell», säger han, »ock ni är olyckliga som brutit det!»
— Står där då något farligt däri? sporde jag. För jag ville
gärna veta, om Lars Sandell haft flere tyska liperier för sig.
— Det angår ingen, sa klockaren. Jag såg nog, att han
inte var själ till att förstå brevet. Men du, sa han till mig,
kan få gå till hans torp med skrivelsen.
Glad blev jag ock satte av, det värsta jag kunde. Sissa
satt som vanligt ensam i torpet med Sandells barn.
— Ar inte Sandell här? sporde jag.
— Här? Han har som vanligt varit här ock sett om
barnet. Har du ett brev till honom? sa hon.
— Inte är det något att bli rädd för, sa jag.
— Gå in till skolmästarens ock hämta Sandell, där sitter
han ock läser tidningen som vanligt, sa hon.
Jag går, Sandell kommer in ock får brevet av Sissa.
— Ni har allt haft en egen sort ’lipe’ därinne, säger då
jag. Brevet är väl från en tyska? säger jag.
— Ja, säger han ock ser nog så glad ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
