- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
892

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Eller under Skåne« piltråd och bokar», skämtade kaptenen
och såg förstulet bort till Maria Hejde.

Hon hade vändt bort ansiktet, 6å att han blott märkte en
rosenröd kind» men på gropen däri såg han, att hon log och
mindes det smeknamn, han gifvit henne i brefven: Marjåm. Och
han visste, att hon skulle svara ja på den fråga, han skulle göra
henne, om hon hållit sitt löfte att bedja för hans väl, ända tills
de åter träffades.

Under sexton år hade kon bedt för honom. Det var detta
underverk, som bevarat honom; det var den heliga, rena kärleken,
slumrande i bådas bröst, hvilande stilla på det trohetslöfte, som
blifvit kräfdt och gifvet af rena läppar och bevittnadt af millioner
blåa blomsterögon på den solvarma, vida slätten. Det var detta,
som omgifvit honom med ett osynligt värn mot frestelsernas
hela här.

Nu visste han det, kände det som ett osvikligt faktum,
kände det så, som man känner och erfar det öfversinnliga.

Vinglasen stodo orörda, fruktskälarne stodo oplundrade;
kaptenen fortfor att berätta, och värdinnan h viskade till Maria Hejde:

»Vårens namn har blifvit honom gifvet, och en fläkt af
evig vår susar genom hans ord.»

»Det är som att gå under palmer», upprepade den unga frun.

»Det är doft och luft från öknens oaser!» mumlade värden.

Gropen på Maria Hejdes kind blef djupare; hon visste, att
Lentz vandrade med henne vid linfältets smala ren fram till
pilarne vid åbrädden och bort till herresätet med de runda,
svarfvade tornen, halft gömda bakom bokames breda, löftunga
kronor.

Och hon visste något, som gjorde hennes sjal jublande glad,
ingen skymt af misstro till hennes sanningskärlek fanns i hans bröst

Den milda, ljufva klangen i hans ord hade emellan dem
båda byggt den sjufärgade bro, som är himlens synliga symbol
af en kärlek, som för människors själar uppåt mot det eviga
ljuset.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0892.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free