Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hm — ja — kanske det. Men jag tror ej, att Lingskan
står i värre förbund, än det är gagneligt för en människas själ,
ty hon vågade ju låsa i den kristna psalmboken», grubblar
nämndemansmor vidare och försjunker i tystnad.
Solskifvan sänker sig långsamt bakom Kullaberg, hvars
tvärbranta stup kastar en djup slagskugga öfver hafvet nedanför,
medan den andra delen af viken ännu ligger i ljus med spelande
och skiftande färgtoner. Några fiskarbåtar synas med årtag
sträfva att arbeta sig ut ur den mörka slagskuggan, men tyckas
ej kunna nå fram i det spelande ljuset, förr än natten uppslukat
dem. Kanske går där en underström, som för farkosterna längre
in i skuggan, kanske äro roddarnes krafter nästan förbrukade
nu, då det lider mot kväll?
»De hafva plockat stenar — slitna rullstenar vid stranden,
en sådan last kan blifva för tung. Slitna rullstenar för nätens
sänkning», upplyser nämndemansmor.
»Plockat rullstenar, slitna rullstenar, tunga att frakta»,
upprepar främlingen, men tänker därvid på den tunga last af
olika slags öfvertro på »läsningens» magiska makt, som så många
människor frakta med sig genom lifvet.
$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
