Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Herrarne bli väl så illa tvungna, för hon har tagit alla
era hattar; här är nämligen ett odöpt barn i huset, och herrarne
veta väl,, att den gäst, som råkat in i ett sådant hus, får lösa
ut sin hatt, om han vill ha den tillbaks», sade Lars med ett
listigt leende.
»Tusan til) karl!» storskrattade länsmannen. »Det är väl
flickan nummer sju?»
»Herrarne äro nog så bra och gå in till mor; hon är inte
så farlig, som hon ser ut till!» Lars hade öppnat dörren till
storstugan, där ljus voro tända och ett litet bord med hvit duk och
en skäl vatten stod midt på golfvet. Prästen studsade och säg
frägande på Lars.
»Med förlof, vördig kyrkoherde, jag har haft bud i
prästgården efter allt tyget; det ligger här inne i kammaren, och
klockaren är med för att bjälpa till med kappan, och därför får
jag be vördig prosten vara god och kristna min son!»
»Han år mig en filur, den Lars», sade prästen godmodigt
och gick in för att. ikläda sig ämbetsdräkten. Då han åter visade
sig i dörren, kom Lars Persson med barnet på armen, åtföljd
af mor Marna och mor Sissa ut från lilla stugan, i hvars dörr
barnets mor nu äfven syntes. Lars räckte då den lille skrikande
varelsen åt mor Sissa, som därpå klef rakt fram till
härads-höfdingen, hälsande från barnets föräldrar, att han var utsedd att
båra fram det*
Häradshöfdingen ryggade ett steg baklänges; han hade
aldrig hållit ett spädt barn i sina armar, men mor Sissa intalade
honom mod, och han insåg, att här ej var annat att göra än att
foga sig efter värdfolkets önskan.
Medan mor Sisaa underhandlade med domaren, hade Lars
gått fram till länsmannen: »Skulle be, om befallningsman ville
vara så bra och ta mössan af den lille hedningen — och med
detsamma titta efter, om det ej ändå skulle vara tösen nummer
sju», tilläde han med en spefull hviskning.
»Är Lars Persson galen! Jag ta hufvan af barnet! Jag är
väl ingen käring heller? Nej, säger jag! Ser ni inte, människor,
att jag har smutsiga ridstöflar och hvardagsrock på mig», hviskade
länsmannen flat och förbryllad.
»Ridstöflarne bevisa, att länsmannen är en karl, och det vore
ju bra, om miu tös nummer sju också kunde bli det», hviskade
Lars tillbaks.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
