Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som varit inne i hennes 8tuga och tagit till sig den stackars ungen.
Tattarne hade, min lif, ungar nog utan att behöfva stjftla en.»
Arbetaren fortfor att rifva bland de brinnande kläderna,
och den ton, hvari han talat, röjde föga intresse för Garstedskans
bekymmer.
»Gumman bor ju där borta?» frågade Harald Lev all pekande
med ridpiskan mot ett af de närmast skogen liggande små husen.
»Jag känner henne till namn och utseende och har af min hustrn
hört talas om det värnlösa barnet; en några månader gammal
flicka, ovanligt mörklagd, ju?»
»Nej, gult, knollrigt hår, hvit och grann!» inföll en af
pojkarne, som stod och sprätte bort mässingsknappame ur en
halfförbränd jacka.
»Jaså... Jag har lust att rida bort till gumman och höra,
hvad hon säger; barnet måste naturligtvis skaffas till rätta»,
sade den blifvande disponenten, helsade och red bort till kojorna.
»En ska* få se, att han har reda på, hvem som har glötten!
Han såg så politisk ut, och en rider nock inte utan ftrende bort
från hemmet på själfva juldagsmorgon», utlät sig den
knapp-sprättande pojken fundersamt
Harald Levalls samtal med den halfdöfva gumman kunde
ej blifva någon hemlighet, ty hennes stuga var fylld af ifrigt
pratande och lyssnande grannkvinnor. Vid det förhör, som han
höll med henne, kom det fram, att hon på aftonen söft barnet,
hvarefter hon gått in till en af grannarne för att äta julgröt.
Hon hade vid hemkomsten genast gått till sängs utan att närmare
undersöka vaggan. Då hon såg, att den lilla ej rifvit bort den näsduk,
som hon brukade breda öfver barnets hufvud och ansikte, antog
hon, att flickan sofvit hela tiden, medan hon, mormodern, suttit
och pratat efter kvällsmålet t hos grannens; först på morgonen
hade hon uppt&ckt, att det blott var ett trasbylte, som låg i
vaggan.
»Någon, som har hört barnets skrik och funnit den lilla
lemnad ensam, har känt förbarmande med’ barnet, men tillika
velat sätta skräck i en sådan mormor», skrek Harald in i gummans
Öra. »I dag på morgonen hittades ett ljuslockigt flickebarn i
mitt hem, och min hustru har tagit vård om den lillla», fortsatte
han utan en tanke på, att hans tjänstfolk sett ett barn komma
samtidigt med de öfriga julklapparna. Harald Levall var ej
stark i konsten att förvandla händelser på sanningens bekostnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
