Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag har ofta tänkt på det, Harald», svarade hon med
någon ansträngning, »men om jag skulle upptaga ett främmande
barn som mitt eget, finge det hvarken ha far eller mor, som
kunde göra anspråk på det Jag vill inte heller, att vår
fosterdotter skall utsättas för’ den sorgliga lotten att ega föräldrar,
kanske också syskon, som lefva i fattigdom, medan hon har det
godt i vårt hem.»
»Vårt fosterbarn blir således en flicka, naturligtvis blond
och fin som du?» sade mannen och strök med handen öfver sitt
ansikte för att dölja ett leende.
»Nej, mörk som du, med bruna ögon och svart hår — en
sydländsk liten skönhet!» svarade fru Hilda ifrigt »Och ingen
mer än vi två skulle veta, att hon inte är vårt eget barn, ty i
vår nya hemort —, ack, jag yrar ju!» afbröt hon sig häftigt.
»Drömmar slå sällan in. Kör en smula fortare, Nils! Jag
börjar frysa.»
* *
★
Julgranen var tänd, och de få tjänarne, som alla skulle
lämna sitt husbondfolk vid den förestående afflyttningen, voro
samlade för att mottaga sina julgåfvor. Husbonden hade önskat,
att julklapparne denna julafton skulle samt och synnerligen
blifva inkastade för att ge en ordentlig julstämning åt hemmet,
som han uttryckte sig, och hans fru tycktes med glädje gå in
på förslaget. Hon hade varit enda barnet i ett rikt hem, där
man medels dyrbara julgåfvor sökt ersätta den lilla flickans
brinnande längtan att tillsammans med andra barn få dansa och
leka kring det lysande och glittrande trädet
Harald Levall var i kväll muntrare än vanligt, men det
var något feberaktigt i hans tal och sätt, som ej undgick hustrun,
och vid hvarje paket, som sköts inom dörren, reste han sig
häftigt från sin plats för att åter genast sätta sig ned.
Nu slogs dörren upp, och en aflång korg sköts varsamt in
öfver tröskeln; Harald flög åter upp.
»Till oss båda!» utropade han efter en blick på adressen.
»Tag locket af, Hilda lilla, och se hvad en sådan korg kan
tillföra oss två!»
Hans ton och blick väckte en aning hos henne, och med
skälfvande händer aftog hon det löst pålagda locket och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
