Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och den ihftrdige gubben var inte vfil nedpackad i jorden,
förrftn där hvareviga natt till Malenetorp kom en gast, som var
sina fem alnar hög — kanske något mindre — och hvit och
oformlig pä allt s&tt och vis, sä att hvar en dfir i gården, som
sett detta hiskliga skymmelse en gång, gömde hufvudet under
sängdynan hvar kväll och aktade sig från att öppna ögonen, förr
än hanen galit tredje gång i ottan.
Den, som var räddast för gasten, det var dottern i huset,
henne, som Nisse velat ha till svärdotter; hon stod inte till att
spaljera, utan grät och hade sig för, att gasten för hennes skull
trabelerade sig från grafven in öfver gränsen och hemsökte
Malenetorp.
»Vi få hämta hit Hallandskäringen!» sa* då tösens far, som
var änkling det året. »Hon får mana bort Nisse, ty nu orkar
jag icke mera köra ut*en», sa* han.
Men tösen gaf sig då till att etarta och åbäka sig på alla
de sätt och vis, att fadern hennes tänkte, det var rahändast att
i löndom skicka efter den kloka, också för tösens skrämsel och
hennes evinnerliga tudelud, som var att likna vid sju veckors
regn efter en våt Petri-fäng.
Och så kom käringen en dag kort före skymningen, utan
att tösen ante en fnyk, men när den kloka tittat på henne ett
tag, bad hon tösen slå sig till tåls; Hallandskäringen skulle nog
bli man för att där blef nattro på Malenetorp. Töeen var dock
alltjämt så skrämd och förfimrad, att hon ville rakt starta åstad
från hus och gård då i kvällskymningen, men käringen nappade
henne vid köksdörren och ordinerade, att allt husets folk skulle
bli hemma, eljest mistade hon makten öfver gasten.
Sedan gjorde käringen, förstås, sina cirkumflexer och rökte
med vessleskinn, elfvanåfver, hvitlök och dyfvelsträck under alla
manfolkens skinnpelsar och kvinnfolkens kjortlar, så hela huset
stank värre än hin mormors kök; sist omsider satte hon en stor
dåkers långhalmskärfve öfver haspen på gårdsgrinden, genom
hvilken gasten hade sin nattliga gång.
När käringen ändtligen var färdig med alla sina cirklar
och sin latinläsning, ordinerade hon, att allt husfolket skulle
samlas vid gafvelfönstret på den gamla huslängan, som ligger
med sin norra ände mot grinden, där spöket skulle komma. Och
nu var det nära midnatt.
I förlitande på käringens stora makt och myndighet floc-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
