Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Hvad kunna de vilja här?» frågade Oda,
ideiförnimmel-sen af att sjftlf ännu -stå lätigst borta från fkraii återgaf henne
fattningen. ...
»Vet inte. Det ftr väl för Åkes skull, som Bengt får
anlita de två blodsugarne.»
Elins hftnder darrade, då hon’ordnade glasen på brickan,
och då hon ville borttaga de två vinglasen, bröt hennes ångest
ut i en snyftning, som, genom den våldsamma ansträngningen
att.hålla den tillbaka, öfvergick till ett kort skrik.
Oda lade handen på hennes mun. ’ i
»Kallt blod, Elin! Hit bara med vinglasen! Vi rymma
ej fältet för de dån- Kom efter med vattnet, när det kokar!
Jsg vill se de goda berrarnes miner, när friherrinnan Olders
sjftlf kommer med brickan: Det sker ju i ett välgörande
ändamål,» tittade hon med ett litet skratt.
Det öfverraskande i att se den numera något arbetsskygga
friherrinnan taga brickan och med tillbakakastad nacke skrida
med den genom köket återgaf Elin det för en stund förlorade
väldet öfver sig sjftlf, och hon skyndade att öppna dörren till
rummen för den inponerande damen. Elin hörde ett samfftldt
utrop från förmaket, då Oda steg öfver tröskeln där inne, och
bon fattades af en brännande åtrå att sjftlf ställa sig midt
ibland desse plansmidande män för att säga dem — nej, för att
visa dem att — att — ja, att det ej är nog att tala vackert
om kvinnans månniskorätt. — Nej, för att få veta om det var
fara å färde.
Elin eldade under vattengrytan, så det dånade i järnspisen
men ännu högre dånade och brusade tankar och känslor i
hennes inre; dock skulle ingen på den förnämt kyliga, fåordiga
unga hustrun, som ett par minuter efter bar in den ångande
toddykannan, kunnat ana, att hon hade andra tankar än på
aftonmåltiden åt sina oväntade gäster.
»Jo, Bengt, han anade hustruns oro och pratade glädtigt
med henne och gästerna; men då Oda ordnat bordet och stolarne
samt drog Elin med sig i ett par bekväma emmor och slog i
vin åt dem båda, medan hon vinkade herrarne att äfven taga
plats, då uppstod där en tystnad, som först afbröts af gamle
Henrik.
»Jag är rädd vi komma att röka ut friherrinnan. Elin är
ju för fin för att tåla tobaksrök,» yttrade han.med en ilsken bKck
på svärdottern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
