- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
508

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tagebyggnaden, hvilken sköt ut i en sned vinkel från bonings*
långans motsatta ande. Men hon såg blott en hand, som stängde
det öppna fönstret.

— Något anslag, förstås; men jag skall allt passa på! sade
hon nåstan högt och gled in i köket. Det var Karin, gubbens
gifta dotter.

— Nå, eftersom du ej finner något värre fel med gåsen, så
tag du den med dig till din matmor, hon kan ge dig några slantar
för kräket, som bara förargar mig, hvar gång jag ser det, sade
den gamle med en blandning af förtret och munterhet.

— Far skall få. gåsen igen till jul, gödd och fet, lofvade
fiickan, klappande faderns seniga hand, men hon kunde ej se
upp för de framvällande tårarne, hvilka hon kämpade för att
hålla tillbaka.

Några minuter därefter stod hon, med den nu stillsamme
fågeln under armen, vänligt nickande in till fadern, som följt
, henne ut genom trädgården och hjälpt henne att komma öfrer
gärdesståttan. *

— Nu springer jag genstigen, ropade hon in till gubben, dår
han ännu stod och såg efter henne emellan de frukttyngda
plommonträden vid trädgårdens stengärde.

— Nej, se det skall allt bli osanning! sade en. af vrede
skålfvande kvinnoröst, och Karin reste sig plötsligt upp ur det
djupa, torra diket rakt framför systern.

— Du låter allt bli att draga bort något hår från gården*
Det är nog, att du springer här och sätter ondt i gubben!

Hon nappade häftigt efter gåsen och fick tag i dess ene
vinge.

— Men Karin då, det är ju fars gås! utbrast Olu.

— Det kan du själf vara. Men se, fjädern är min, och
understår du dig till att springa <här och göra olagligheter och
stifta ondt, så skall Fajer föra dig härifrån med tjänliga medeL
Och du skall aldrig få sätta din fot inom vår egendom. Hit med
gåsen strax!

Karin ryckte så häftigt i den skrikande gåsens vinge, att
Olu nödgades släppa fågeln för att ej få den söndersliten. Men
hennes unga blod kokade vid alla de onda ord, systern öste Cfver
henne, och i samma ögonblick Karin ryckte fågeln till dg, gaf
den yngre systern henne en så kraftig örfil, att hon vacklade och
var nära att stupa ned i det uttorkade diket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0508.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free