- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
431

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tändt, tittade hon nyfiket p& honom, men såg ej annat än ett
blekt, kallt ansikte med ett par ögon, som endast tycktes blicka
i fjärran, och ett par läppar sä fast slutna som om de blifvit
förseglade med sju hemliga insegel.

Det är allt, som det skall vara, han har helt lyft släktens
ari,» tänkte mor Metta.

Hur van hon ån var vid att läsa människors tankar och
känslor i deras ansikten, såg hon ej, att denne yngling, som tyst
ät och drack vid hennes bord, måste anlita hela sin viljekraft
för att ej bryta ut emot henne, hexan, »signerskan». Hon hade
ej den ringaste aning om, att hans tysta förbannelser blandades
med hennes besvärjelser vid det rökelseoffer, hon antände invid
den bädd, som hon tillredt åt honom.

Ändtligen, ack ändtligen gol hanen tredje gången: alla döda
måste nu bort! Metta läste ceremoniens slutbön, spottade samt
ritade runor och kors i golfsanden, släckte ljuset och gick ur
kammaren. Kökskyn med sin starka bedöfvande lukt stod tjock
och grå omkring sängen; Gustaf grep sig omkring strupen, den
förfärligt kväfvande känslan upplöste sig i våldsamma «lyftningar,
hvilkas ljud han dämpade genom att draga det tjocka
fjäder-bolstret öfver sitt hufvud. Han grät sig i sömn och vaknade ej
förr än klockan fyra på eftermiddagen. Han hade sofvit bort
ein nyårsdag, ty nu började skymningen falla på. När det var
hel mörk t, kom han hem, lik sig som vanligt, tyckte modern, men
där talades icke mycket emellan henne och sonen den aftonen.

»Helgen är nu snart alut, Gustaf, vi skulle väl ha ett
julkalas. — Kanske det också kunde bli något mera. — Har du
nu sett dig för? Du nämde nägot före jul...»

»Ja, — klockarens Elisabet. — Har mor något emot det?»

>.Nej, om hon är utsedd åt dig, så...»

»Utsedd?» Han såg skyggt upp. »Hvem kan veta sådant?»

Modern såg forskande på honom. »Vill hon? Har du talat
med benne?»

»Ja, kanske mor vill tala vid Iversspn, så kunde här vara
trolofning med gille Knutsdagen och bröllop först i mars.»

»Så brådt? Ja, mig gör det ingenting.»

* .

Ett solhvalf har förflutit, där rustades åter till julkalas på
Ängsgården. Elisabet, den unga husmodern, stod vid stugu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0431.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free