Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Det var för honom en dyr ed, i fall icke orden gömma
en dubbel mening,» mftlde husfrun. Och mera blef det ej
ta-ladt därom, ty junker Skarpe var nog den, som med sin tunga
äfven kunde ställa modern till freds i denna sak.
Så lekte de unga tu i månader tre och måaader fem, och
allt var lust och gamman; men ingen af deras likar, mer ån
borgfrun, visste, att junker Skarpe trolofvat skön Adelin.
Så kom julens tid. I skogen låg snön öfver alla buskar;
vägarne voro jämnade för slädmedeD, och alla isar buro. Då.
for junker Skarpe norr-ut för att gästa en af krigshärens
höf-dingsmäo. Och när bladknopparne sprungo fram i
fäderneborgens rosenlund, och bokskogen bredde tunna gröna slöjor öfver
markens unga blommor, då trolofvade junker Skarpe den
mäktige härförarens dotter.
Hon var ett krigets barn, födt i ett tält och uppvuxet i
fältlSgren. Skön var hon som en vådeld, och från henne fick
sedan ätten de mörka ögonen och det rödbruna håret.
Natten efter den dag, då budet om junkerns
högtidliga-trolofning kom till hans fäders borg, försvann skön Adelin
därifrån. Det var en allmän tro, att hon släckt sin heta kärlek,,
sin sorg och ein harm i insjöns djup; ty på stranden utanför
borgen låg jungfruns slöja. Men mången undrade öfver, att
sjön för alltid beböll liket af den unga, bedragna jungfrun.
Innan junker Skarpe samma sommar hemförde sin brudr
blef hans mor lagd på bår. Men sonens sinne var nu så fånget
i sin nya kärlek, att han ej reste hem och kysste sin mors kalla
mun till afsked för detta lifvet.
De sista rosorna blommade utanför borgen, när det unga.
parets hemkomstöl dracks i den gamle riddarsalen. Ingen talade
om jungfru Adelin; hvarför skulle man skämma en så munter
fest med ledsamma minnen! Nej, hvarför skulle man ej under
den korta fredstidens dagar lefva lika lustigt som i lägren
emellan drabbningarne. Och vid de vilda hetsjakterna, vid
kapp-körningarne, vid gästabuden och tärningsspelen var hon medr
hon den unga borgfrun med det rödbruna håret.
Två söner och en dotter, födda under de sex första årea
af äktenskapet, kunde tumla hästar och skjuta skogens vilda r&
och hare, då borgfrun en vinterdag körde ned med häst, släde
och sig själf i ett isvak på insjön.
Väl drogs både hästen och hon lefvande upp ur vaken, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
