Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hit på Olofsdagen — ej skulle lämna kyrkan, innan hon
grundligt besett alla des? lämningar från den nu så aflägsna
medel-tiden. Och nu skulle hon cj undslippa, utan höra hans
förklaring öfver det som i hembygden lades honom till last. —
Ilan såg den ene sjuklingen efter den andre handtera Sankt
Olofs yxblad, under det sorlet af frammumlade böner, blandade
med djupa suckar och enstaka små rop, som i en bönesal, steg
upp mot kyrkhvalfven.
Så vidtog offrandet, och grupp efter grupp lämnade templet.
De sista, som framträdde till offerkistan, utgjordes af kvinnan
^med den långt iramdragne hufvudduken samt flickan som hon
medfört och den kavatn pojken. Nu kände Harald igen dem
alla: Elsa Ingvarsdotter, hennes systerbarn och Visp-Lisas gosse.
»Tora inåtte ha gitt ut för långe sedan», anmärkte Elsa
högt, sedan hon lyssnat till klangen af de silfvermynt, hon lät
nedfalla i offerkistan. »Vi få nu gå osh ta rätt på din far, min
tös.» Hon drog sin lilla systerdotters hufvudkläde längre ned
öfver hennes rödflammiga panna och gick ut.
Tora hade under tiden stått vid trefaldighetsaltaret, bemö*
dande sig att tyda dess symbolik; då ladc Harald sin hand på
hennes skuldra.
xGod morgon, Tora!»
Hon vände sig om med en strålande glädjeblick. »Så
sannades ändå min dröm!» utropade hon, men blef djupt förlägen
öfver att hennes ständiga tanke tagit ord och flugit öfver hennes
läppar.
»Du väntade då att få träffa mig hår?» frågade han ömt.
»Naturligtvis, Fom tidningskorrespondent kan man vänta att
se dig öfver ulJt,» värjde hon t-.ig.
»Nu måste du hörå mig, Tora! Vi åro häri Guds hus, och
här vädjar jag tiil dig, oin jag hade rättighet att svika de
fattigas och värnlösas sak för utsikten att vinna dig, som jag älskat,
så länge jag kan minnas tillbaka?»
fcNij, kanske inte, men far är — år icke rik längre, en
annan, som har honom i händerna, bestämmer nu mera hans
handlingsrätt», hvickade Tora med gråt i stämman.
»Så-å! Lars i Tallhult väl?»
»Ja.»
»Det år då sant att han understår sig till att fria till dig?»
»Han har gjort far ett anbud. — Men hellre reser jag till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
