Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bara ett gammalt silfverur.
»ctfégMrch nu är du på fattighuset, min käre, gamle Flint!
—Ack, om jag ändå haft så mycket arf efter stackars
pappa, att jag kunnat rädda dig från ett sådant öde,
men nu får jag själf förtjäna mitt uppehälle på
telefonstationen! –
»För min skull får lilla fröken Kerstin ej gråta; jag lider
ingen nöd. Visst kostade det på högmodet att nödgas krypa in
som fattighjon på gamla dagar, när en hela sin tid slitit ärligt
för att draga sig fram med hustrn och barn. Men när så döden
tog min kvinna, Amerika barnen och tröskverket fingrarne på
min högra hand, så tänkte jag slutligen: Ske Guds vilje! Ärlig
fattigdom är ingen skam.
»Men du lider väl brist?»
»Kan ej säga det, kära fröken. Ett och annat, som jag
blifvit van vid under min långa tjänstetid hos fröken Kerstius
föräldrar, fick jag ju lära mig försaka, när jag skaffade mig
hustru och barn; därför gick det lättare att i fattighuset
undvara något, som jag kunde hålla mig med, när jag hade mitt
eget lilla hem. Och jag tänker i mitt stilla sinne, att också
min lilla, kära fröken Kerstin har under detta år fått smaka
försakelsens kalk, som är bittrast för dem hvilka blifvit uppfödda i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
