Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Fjanting! Jag menade dottern från Hallagården. Hon
•och fadern åxo ju ditflyttade från malmöslätten, rikt folk och
fint, så det fCrslår. Ser du henne?»
Ingel svarade ej. Hans blick hvilade nu på en ung flicka,
«om med en gosse vid handen lutade sig mot S:t Annas altare och
med spänd uppmärksamhet betraktade det skiftande uppträdet
vid helig Olofs bild, medan gossen otåligt ryckte henne i armen.
Ingels ihärdiga blick drog till sig hennes; bådas kinder fingo
starkare färg; flickan sköt sin dyrbara hvita sidenduk längre
fram öfver hjässan, böjde sig ned och talade med sin lillebror;
Ingel fortfor att betrakta henne. Hon var ej lik den han bar
i sina tankar — kunde väl denna brunögda, muntra flicka komma
till att bry sig om honom? Finge han bara tala ensam med
henne, skulle han be henne låta bli det, ty han hade ej något
hjärta att ge henne; men goda vänner kunde de ju bli, tala
med hvardra hvarje söndag, nu, då de voro nästan grannar —
vänner? Ja, detta hade han önskat allt sedan han en morgon
«ett henne på Hallagårdens blekplats spänna ut de hvita
lärfts-väfvarne. Då hade solstrålarne kastat gnistor på hennes bruna
hår, som i halflösta flätor låg på skuldrans fina linne; denna syn
hade fångat hans blick, och sedan hade han jämt tänkt på, hur
han skulle kunna undgå att fria till henne. Han, som lofvat
«in tro åt en annan.
Ingel kom fram och gjorde ett försök att lyfta upp pojken,
«nen denne värjde sig gråtande; sjuklingarne vände sig om, såg
det unga paret och gåfvo rum, endast för att få se hur
saken skulle aflöpa med den motsträfvige gossen. Denne lugnade
sig, då han kom fram till bilden, ur hvars hand system genast
tog eilfveryxan och strök med dess kyliga blad tre gånger öfver
broderns baka, hvarefter hon satte yxan på dess plats, så som
hon sett de andra göra. Men härunder blef hon allt mer och
mer förlägen och förvirrad; hon tyckte, att Ingel såg på henne
med ömkan öfver hennes vidskepelse, och hon kände harm öfver
att hafva gifvit efter för sin lust att se nya orter och märkvärdiga
«tällen, den egentliga orsaken till att hon lydt Gren-, urmakarens
råd, att följa brodern till den berömda offerkyrkan. Pliktkänslan
kom dock henne nu till hjälp och bjöd henne att göra slut på
saken; därför tog hon gossen vid handen, för att i en af de
tomma kyrkbänkarne låta barnet förrätta bönen om att kuren
måtte lyckas, medan hon ejälf uppfyllde sitt löfte till sin mor,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
