Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
låga tak; med ett ord allt, ända till den musikaliske hunden,
behagade henne.
I stugan fanns blott husbondefolket, ty ute på den utjämnade
ättehögen lekte nu barnen och tjänarne jämte en del af byns öfriga
ungdom, och äfven detta skulle tant Evelina beskåda. Lave gick före
sina tre gäster genom trädgården, som medelst breda gångar rar
afdelad i fyra lika stora kvadrater, infattade med buxbom, lavendel
och krusbärsbuskar, öfver hvilka gamla fruktträd utbredde vfildiga
grenar. Långa grönsakssängar sträckte sig emellan trädstammarne,
och endast vid båda sidor om hufvudgången var en smal remsa
jord lämnad åt en otalig massa blommor, som där trängdes med
hvarandra. I trädgårdens ena hörn var en grotta, ingräfd i backen,
och Öfver den med frodigt grfls beväxte torfbftnken bredde ett
par stora lönnar sina vida kronor.
Mor Lavesson afböjde sin mans förslag, att man borde dricka
kaffe i denna grotta; där var ännu vått efter det senaste regnet,
menade hon, och styrde stegen mot grinden, som vette åt lekplatsen.
Då hördes plötsligt från jordkulan en flickstämmn, hvilken efter
några egendomliga öfningar öfvergick till att sjunga visan om
jungfrun, som gångar sig på högan berg och skådar ned i djupan daL
Tant Evelina stannade tvärt. »Hvem är den unga sångerskan?«
hviskade hon till värdinnan.
»Det är bara vår Olu, vår enda tös», svarade gumman. >N
tror hon att ingen hör henne; därför går hon an på det viset,
som hon i fjor en gång hörde en fröken sjunga för betalning i
staden. Det låter så galet nu, men när folk hör’na, kan hon sjunga
rätt grant och mänskligt.»
»Det är en ung konstnärsnatur», afgjorde fröken Evelina.
»Jag var själf ämnad till sångerska, men jag blef af mina
förmögna, fördomsfulla föräldrar tvungen att afatå från min kallelse»,
upplyste hon med beklagande min och lät sin sidenkjol släpa
öfver den nykrattade trädgårdegången, när hon ifrigt skyndade
bort i riktning mot grottan.
Där inne tystnade sången tvärt, och en femtonårig flicka
reste sig skrfimd upp från gräsbänken, när stegen närmade sig
och den främmande damen stannade vid ingången till den allt
utom inbjudande jordhålan.
»Sjung, sjung, barn!» uppmanade fröken Evelina den
för-lägn a flickan. »Du tyckes ha en guldgrufva i din strupe och dig tar
jagmed mig*upp till Lindeberga för att pröfva dittgehörvidpianot.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
