Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för Gudrun att återvända hem, men fått det lika artiga svaret,,
att grefvinnan önskade behålla sin guddotter så länge henne»
fosterföräldrar hade godheten att afstå från hennes
angenäma sällskap. Därmed ansåg majoren så godt som afgjordtr
att en förbindelse emellan Gudrun och arfvingen till Danhof
påtänktes.
Majoren brydde i sin segervisshet fru Lova för henues
visade motvilja för Gudruns besök i det gamla slottet, där
»knapp-nålsfrun» haft sina andesyner och »fört sitt knappnålskrig», som
den gamle militären uttryckte sig.
Majoren skulle dock icke känt lust att ekämta öfver
»knapp-nålsfrun», om han nu sett Gudruns nervösa oro och det ängsliga,
skrämda uttrycket i hennes ögon.
Anda till denna senares syn af skuggan i biblioteket
hade-Gudruns tanke hållit fast vid läkarens yttrande om orsakerna till
Adas plötsliga uppblomstring och därpå följande aftynandc och död.
Men det hände ibland, att hon liksom skådade huru dessa
yttranden togo form af en smal, sviktande spång, kastad öfver ett
bråddjup med mörkt, forsande vatten, och att det för henne gällde
att icke se ned i detta djup, utan gå med fasta steg och
framåt riktad blick öfver spången.
Vid synen af skuggan, med håret till hälften löst hängande
öfver axeln, brast med ens den tankegång som hållit henne uppe^
hennes själ kämpade för att hålla sig fast vid spillrorna, och det
svarta, djupa vatten, som brusade fram, det var det
frambrytande-minnct af hur intensivt hon velat Dans frihet...
Gudruns tidigaste grubblerier öfver människoviljans
mystiskamakt återkommo och föregycklade henne vissheten om, att
hennes vilja antingen direkt eller och medelbart genom
andeväsendens makt, förkortat Adas lif. Den döda hade nu i
andevärlden fått full kännedom om Gudruns önskningar ocb
vilja, och nu var hon ständigt bredvid henne, hviskade ständigt
i hennes öra, att hon var en lönmörderska.
Ibland, då hon var ensam, togo dessa kval sådan makt
öfver henne, att hon högt bad den förföljande Ada straffa henne
på samma sått som Danhofs ande straffat den unga friherinnan,
och så kunde där följa dagar, då Gudruns händer, drifna af en
kraft, oberoende af hennes medvetna vilja, sträckte sig efter
hvarje knappnål, som syntes i hennes närhet.
Ännu förmådde hon dock öfva ett viest herravälde öfver
sig själf. Nålarna koramo aldrig längre ån till hennes läpparr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
