Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarade hon i dyster ton, i det hon steg upp, sade god natt
samt gick in till eig, utan att svara på Adas bön att blifva kvar
ånnu en stund hos henne.
* *
*
Den som sett Ada under nyårsnattens fest samt på
nyårsdagen, tvangs nu, två veckor senare, ovillkorligen till att likna
hennes hastiga uppblomstring vid en drifhusblommas korta
fårg-prakt, ty nu hade det fina ansiktet fått ett slappt, vissnadt
utseende.
Hon ville icke medgifva, att hon var sjuk, men hennes
krafter aftogo hastigt, och då hon trodde sig vara obemärkt, stack
hon ett par fingrar in i munnen liksom för att där borttaga
något föremål, som besvärade henne.
Gudrun upptäckte denna vana och var öfvertygad om, att
Ada, efter läsningen af manuskriptet, blifvit gripen af samma
fixa idé, som plågat »k nappnål sfrun.»
Major Dauberts yttrande och grefve Danhofs
förhållnings-regler angående familjearkivet tydde ju på, att man hade skäl
att i detta hänseende frukta, det årftlighetslagen. kunde göra sig
gällande på spinnsidan i Danhofska familjens rätt nedstigande led.
Utan att röja hvad hon vigste om manuskriptet, rådde
Gudrun ifrigt till att familjens läkare efterskickades och det utan
afseende på Adas häftiga protester.
Då läkaren anlände från staden, kunde Ada icke lämna sin
säng. Han förordnadc absolut hvila och ro, sade något om för
stark ansträngning i förening med förkylning, men Gudrun, som
jämte grefvinnan var i sjukrummet, förstod, att här var fara
antingen för Adas lif eller förstånd.
Då doktorn gick, gaf han grefve Dan, som han mötte i
vestibulen, en vink att följa honom.
»Jag far med till stationen», sade Dan till gamle grefven,
»och hämtar själf medikament på apoteket.»
Då täcksläden med de båda herrarne kommit ut på vägen,
sade doktorn:
»Jag vill oförbehållsamt säga grefven, att jag fruktar för
flickans lif. Då jag medgaf flyttningen ut till slottet, trodde jag
att en ständig och lugn samvaro med hennes tillämnade make
skulle verka välgörande på hennes nervsystem. Hon oroades
ju jämt af barnslig svartsjuka, då grefven deltog i ett sällskapslif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/weherres/0189.html
