- Project Runeberg -  Från herresäten och bondgårdar : Sägner och berättelser /
166

(1899) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

böjande eig fram för att se in i ett af de angränsande rummen.
Hur länge har du varit inne?»

»Bara ett ögonblick. Hvad är det för ett märkvärdigt
arkiv, pappa?»

»Det är prepareradt med arsenik», svarade majoren.

»Siå, pappa! Hvar?»

»Ja, nu vet du det och undviker naturligtvis att tala om
manuskriptet. Jag menar: du sätter dig icke ned och hänger
ofver böckerna i biblioteket.»

»Jag? Hvilket bibliotek?»

»Här har kommit bjudning till dig från våra fränder på
•Danhof, de önska få dig dit till jul», sade fru DaUbert med
onaturlig likgiltighet.

»Ja, och du skall fara dit, till trots för alla ologiska
invändningar», högg majoren in, fick tobaksrök i halsen och
började hosta.

»När pappa icke ser på kostnaderna för din utrustning samt
resan, så har jag inga invändningar att göra. Du blef väl
mycket glad nu, hvad, min flicka?» Fru Lova tog Gudrun om litvef
och förde henne fram till majoren. »Tacka honom, barn! Sedan få
du och jag genast börja på att ställa om passande kläder åt dig.»

»Det blir ofantligt roligt att få komma till Danhof. — Det
är ju ett gammalt kloster, hva, pappa?»

»Bara sagor, bara snack, rent ologiskt; men ... Aj, min
liktorn! ser du icke min fot, Lova!» >

»Förlåt, min vän, men vi kommo ju öfverens om att icke
genom beskrifningar försvaga det intryck, som Danhofs
byggnadsstil och inredning kan komma att göra på Gudrun, som
aldrig förr sett något riktigt slott.»

Flickan sänkte blicken, på det icke ögonen skulle förråda
den tanke som fick makt med henne, då hon upptäckte, att man
sökte för henne dölja något, som angick slottet Danhof. Det
fragment af fosterföräldrarnas samtal, som hon uppfattat, satté
hennes förut uppeldade fantasi i stark rörelse: där fanns säkert
på Danhof en mystisk hemlighet, och den skulle hon upptäcka.

* *’

*



Innehafvaren af fideikommisset Danhof med underlydande
bodde eljest i residensstaden, men kort före julen 1830 fick kastella-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:25:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/weherres/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free