Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och svära sår. I ångest och sorg lefde under hela denna tid
hans gemål i Danmark och kunde ej återv&nda hem förrän fred
blef sluten. Hon hade icke en endaste gång märkt något till
det lefvande begrafha barnet och var innerligt glad däröfver,
ty hon visste ej att den varelse, som blef offrad för att
tjänstgöra som kyrkogrim, ej äger makt att lämna den byggnad, där
han blifvit offrad. Hon hade dock sett ett annat varsel i sin
dröm kort efter det hon fått budskap om generalens afresa till
kriget.
Det var nämligen så, att lillé Vollmar på sitt bröst hade
ett födelsemärke, stort som étt körsbär och blodrödt som ett
sådant. En natt drömmer nu frun, att från detta bär växte en
kvist, som hastigt sköt upp till ett stort träd med rötter, som
höllo barnet fast vid jorden, så att hon med egna händer måste
reda en graf och nedsätta honom däri, så som man nedsätter
ett träd i mullen.
Men då hon under krigets tid ej kunde få budskap eller
bref hit, måste hon söka slå bort alla tankar på denna dröm,
menande att den blott var sammansatt af minnet om det
begrafna barnet och tanken på Yollmars födelsemärke.
På fjärde året återkom borgfrun ensam; flickan hade
Danmarks enkedrottning då tagit i sin vård för att uppfostra henne
tillsammans med prinsessan, eom var af samma ålder. När frun
anlände till borgen, kom amman henne till mötes på trappan,
ledande vid handen en gosse, så fin och vacker som solen
någonsin lyst uppå.
I farfars tid kunde man i borgsalen se lille Vollmar
af-målad, klädd i himmelsblått silke och den finaste krage af breda
spetsar öfver sina axlar. Men lyckan vänder sig ofta om.
Det första nu frun sporde efter, var gossens födelsemärke,
och Metta förtäljde då, att hon genast efter generalens afresa
tre söndagsmorgnar innan solen gick upp, burit barnet ned till
kyrkan för att bedja Guds heliga tempel taga bort det röda
bäret, som börjat växa och bli större; nu var Yollmars bröst
lika slätt som hans fina kinder. Borgfrun blef, förstås, mycket
tacksam mot amman för detta och allt annat hon gjort för att
gossen skulle trifvae, eamt förnyade generalens löfte att
uppfostra Mettas pojke till en bra arbetare eller handtverkare.
Yid denna tid dog Mettas gamla mor, som vårdat det
namnlösa barnet, och så kom pojken genom borgfruns försorg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
