Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gemaket, som förr slottskapell varit, men-af min salig husbonde
förändrades, eftersom det, för kyrkans närhet, obehöfligt blifvit.
Men det var ännu kapell, när grefve Sten hemförde sin brud,
och blef det unga paret då vigdt framför altaret därsammastädes,
och därför utvalde grefvinnan det nyinredda gemaket till sitt
sofgemak, då barnet, sedan den nådige grefvens afresa, skulle födas.
Ofvanbemälda natt kom Allgodt Gttldenhan, då inhyst på
gården Elfvinge, hemligen hit till detta slott med sin ridknekt
Sverker, en förslagen sälle, och de två måste hafva haft en
medhjälpare på samma slott, förty det visade sig, att sköterskan
druckit sömndrycksblandadt öl, så att hon tungt insomnat. Då
såg jag, hur den sofvande gossen, som något litet krank varit,
togs af Allgodt GGldenhan upp ur vaggan, dit ett dödt barn,
som ridknekten haft under sin kappa, blef nedlagdt, men därvid
fogade Gud så, att Algodt Guldenhan tappade den guldkapsel
med sin gemåls porträtt, det han om halsen burit hade, bland
dynorna i vaggan.
Jag, Nils Månsson, en ofrälse man, lytt på min högra fot
och af ringa armstyrka, vågade mig intet röra, där jag stod
gömd bakom sparlakanssängen, och Bodil sof som om hon
död varit.
Fram på morgonen vaknade hon, och då hon synade det
döda barnet, svor hon dyrt att det icke var liket af det barn,
som hon ammat och skött hade öfver år och dag. Men vi kände
grefve Allgodt som en grym herre, och vi vågade icke röja
brottet för vår nådiga grefvinna, som i allt litade på denne
samme sin svåger. Men vi biktade för prästen och sade äfven
honom, att det röfvade barnet lefde i ridknektens hem,
kallades-Åke, liksom hans döde gosse, hvilken blifvit utklädd till största,
likhet med arfvingen och lagd i dennes vagga.
Vi undertecknade, fattiga och ringa tjänare, kunna intet
vidare i denna sak företaga, utom att uppskrifva vår bekännelse,
som skall inläggas i helgonskåpets gömma, som icke är känd af
slottets nye ägare, och vi äro förvissade om, att den allvetande
Guden det begångna brottet i rätt tid skall röja och i ljuset
framföra . ..»
Så långt hade Åke Sverkersson läst högt för Gudrun
Göldenhan; nu tystnade han och sprang upp, ty grefve Han»
etod bakom honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
