Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rudzki[1] är inlagd på vår fig. 39. - Det östra partiet ryckte
nämligen därvid åt söder, det västra åt norr. Såsom var
att vänta visade mätningarna att storleken av denna
plötsliga förskjutning avtog allt eftersom avståndet från
sprickan ökades och att på större avstånd ingen förskjutning
kunde påvisas. Jordskorpan var naturligtvis även före
språnget i långsam kontinuerlig rörelse.
Andrew C. Lawson[2] har anställt en
jämförelse mellan denna rörelse under åren
1891—1906 och språngriktningen, och
kommer till det i fig. 40 återgivna, för
observationernas s. k. Point Arena-grupp
gällande resultatet, att ett ytelement på den
plats, där sprickan sedan uppkom, under
de nämnda 15 åren rört sig 0,7 m från
A till B, men sedan delades genom
sprickan, varvid västra hälften hastigt
flyttades 2,43 m till C och den östra 2,23 m till
D. Vid den kontinuerliga rörelse mellan
A och B, som måste tänkas försiggå i
förhållande till den nordamerikanska
kontinentens huvudmassa, visar det sig att
kontinentens västliga kant ständigt hålles till-
baka åt norr därigenom att den hänger
fast vid den pacifika siman. Språnget
betyder endast en ryckvis försiggående utjänfning av
spänningen, men rubbar ej kontinentflaket i dess helhet.
 |
| Fig. 40. Ett av sprickan genomskuret ytelements rörelse, enligt Lawson. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
