Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på notisen, hvarpå hon häftigt kastade tidningen in på
den nära ut brunna brasan, der den vred sig en stund och
brann upp med en fladdrande låga. Ebba stirrade derpå
tills den brunnit ut; derpå fattade hon eldgaffeln och
* rörde om askan, nickade ett stumt godnatt, tog ett ljus
och lemnade rummet.
Inkommen i sitt eget rum, såg hon hvarken till
höger eller venster, utan afklädde sig hastigt och lade sig.
”Jag vill, jag får icke tänka, jag blir vansinnig då!”
mumlade hon och tryckte sina skälfvande händer mot de
bultande tinningarna. Månan lyste med en bred strimma på
kammargolfvet; ej ett ljud, utom Ebbas flämtande
ande-drägt, hördes. Plötsligt slog en ur sömnen skrämd fågel
hastigt mot rutan, Ebba flög till. ”En stackars fågel.”
mumlade hon — en — fågel!” Det var som om en
mäktig förtrollning legat i detta lilla ord. ty Ebba hviskade
det några gånger, och derunder löstes hennes drag från
deras onaturliga spänning; en flod af tårar lättade det
q valda bröstet, hon gret tills sömnen med vänlig hand
tillslöt hennes ögon och kom henne att för några timmar
glömma sitt qval.
Då hon påföljande morgon uppvaknade ur den tunga
dödslika sömnen, mindes hon ej genast aftonens
tipdra-gelse, hennes hufvud värkte förfärligt; på en gång stod
dock verkligheten åter klar för hennes minne, och ett
klagande ljud bäfvade öfver hennes läppar; ”Gud i himlen!
bättre att aldrig somna, än uppvakna och minnas att jag
ej kan tro på någonting,” jemrade hon. Men åter
vaknade stoltheten; hon steg hastigt upp, badade sitt värkande
hufvud och gick till sina vanliga göromål. Hon visste, att
olyckshändelsen skulle bli omtalad, ty Orillon var ju känd
af många der på orten; och kunde något öka hennes qval,
så var det tankan, att man skulle gissa det hon älskat
honom och blifvit bedragen; i denna sinnesstämning hade
hon mod att hälsa sin far god morgon med ett leende.
Han var nästan blekare än hon, det syntes att han
till-bragt en sömnlös natt.
Fram på dagen kom baron Dubbens gamla sufflett-
ir
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
