Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tänkt, att du kunde bjuda dem hit, så få de se huru en
skånsk bonde har det.”
Detta var ett förslag som föll vår fåfänge man så i
smaken, att han lofvade vänta, med barndopet, om det så
var till jul, förglömmande, att han vid den tiden kanske
ej egde en stol att bjuda sina gäster, om ej någon säkrare
hand än hans toge vård om affärerna.
Sedan Ebba åter intalat Johanna mod och hopp, reste
hon hem, att för fadren redogöra för sin beskickning. Då
hon närmade sig hemmet, såg hon en hög, manlig’ gestalt
stå i trädgården; skymningen tillät henne endast se, att
det ej var hennes far. Hon kände huru blodet rusade till
hennes kinder och huru hennes hjerta slog, som om <Jet
velat spränga hennes bröst. Gestalten öppnade grinden,
synbart väntade han henne; Ebba lutade sig utom vagnen,
ett namn sväfvade på hennes läppar. Vagnen höll.
”God afton, välkommen hem!” ljöd en orolig stämma.
”Olof, du!”
En hel verld af gäckade förhoppningar låg i detta
Ebbas utrop, men han aktade ej derpå; hans tankar voro
hos den bleka, unga moder, från hvilken hon nu kom.
Ebba, van att lägga band på sina känslor, hemtade sig
genast, och då han hjelpt henne ur vagnen, bjöd hon
honom följa med sig in, men han svarade afböjande: ”Jag
har varit här hos difi far i affärer, men då jag fick veta
hvar du var, kunde jag ej resa hem förrän jag fått tala
vid dig — hur är det?”
Ebba tvekade, huruvida hon borde tala om för Olof
huru illa det var med Mårtens affärer eller ej; men Olof,
som tycktes ana hennes tankar, utbrast häftigt: ”Om det
är syndigt att, osedd och okänd, rycka henne ur eländet,
skydda henne och — och hennes barn för nöd, ja, då är
jag en uppsåtlig syndare, ty detta ämnar jag göra, om
äfven hvarje skilling af min lilla förmögenhet skall springa;
utmätning får ej ske, den skulle taga lifvet af henne!”
Han stod der, blek och hög, framför Ebba i den
tilltagande skymningen; en mörk eld brann i hans öga, och
hans senfulla händer knöto sig fast kring trädgårdsgrin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
