Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under det han polerade speglarna;” jag ämnade ej heller
hålla barndopet innan Johanna kunde fungera som
värdinna; vi kunna till och med vänta så länge, att hon
kan kyrkotagas med detsamma här hemma; det blir då
riktigt på sprätten. Vi sätta då den broderade pallen här
i dörren, lägga divanmattan under den, öppna så dörren
till sängkammaren, och presten leder henne derifrån ut
till gästerna, hvilka taga emot henne här och lyckönska
henne ; det kommer att se högtidligt ut ; hon bör väl liafva
sin svarta atlasklädning på, men den får då först
moderniseras. Men hvad var det jag egentligen ville säga? jo,
namnen; du säger, att de jag föreslagit äro
gammalmodiga och lukta röfvareromaner ; hvem vet icke det, min
lilla nåd; jag ville endast något smått skoja upp med dig
och Johanna. Anna är ett förnämt, ja kungligt namn;
det är roligt att höra, hurusom du förkofrat dig i lärdom
och smak; det var för att höra detta, som jag låtsade ej
vilja ge med mig, förstår du. Vet du, Ebba,” fortsatte
han med en sjelfkär min och speglade sig, ”du kunde
nog passat bra till hustru åt mig; du förstår dig på att
följa tidens framsteg, Johanna bara gråter; nu, till
exempel, blott för det jag låter det här struntet gå, ja, icke
taflorna, gardinerna eller de nya moderna tofsarna, nej för
all del! men bohaget, eller, som jag nyss uttryckte mig,
bondhem giften, gården inberäknad, ty en af dem, som jag
står i handel om, är bättre byggd ; der är skiffertak och
fönster med tre rutor i höjden — hvad jag ville säga —-jo, nu
gråter Johanna och talar om skam och konkurs ; bah, det är
väl ej skam för den ene hvad som är en god affär för den
andre ; unga Beck säger alltid, att deras hus kommit till det
anseende som det nu har, endast genom deras tre konkurser.
Men konkurs bryr jag mig ej om att göra, struntet här
går till pengar ; det har varit mig dyrt, skall jag tala om ;
försäljningssumman täpper munnen på de der ociviliserade
skrikhalsarna. Sedan — nå för dig kan jag tala om det
— hoppas jag vinna, kanske högsta vinsten, på ett af
lotterierna; jag spelar på flera, har spelat länge, alltid
ensam om mina lotter, tål aldrig knussel; femtitusen, hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
