Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och ville hämta hennes syster, låddes han, men det var
nu bara för att fa slippa ut, ty han var rädd, att han
skulle rifva ihjel henne när hans förvandlingsstund kom,
fast detta ville han, förstås, inte ut med. Men hon var
modig och låddes inte om’et, utan när klockan slog tolf
och b&n stod, som en svart hund på tre ben, spottade hon
på’en och sade: tv i dej, du är en varulf! ja, det sa’ hon
riktigt galant, och nu är han fri.”
Den väntade Pernilla Mattsa inträdde, och Per
Svensskans tankar lemnade nu varulfvarnas område för att
sysselsätta sig med dagens angelägenheter. Pernilla trugades
till bordet för att äta och derunder redogöra för sin
beskickning.
Under oupphörliga strykningar med knifven vexelvis
på smörgåsen och sitt rödhvita ”mönsterförkläde,” (ett
slags konst väfhad) ty hon var, efter sin egen utsago,
”skammanes för att sitta till bords med både kloka och
annat storfolk,” berättade Pernilla, huru hon, genom stor
list och många omvägar, lyckats få köpa smör, bränvin,
mjölk och jäst hos Vifve. Hon hade något af allt detta
med sig, och Rantan beredde sig, så snart Pernilla och
pigorna gått till sängs, att leverera en afgörande
hexeri-batalj mot den andra trollpackan, h var vid Ebba utbad sig
att få vara närvarande, hvilket beviljades; dock ålades både
hon, Per Svensskan och Kerstin, att ej yttra ett enda ord
härunder, hvad de än kommo att förnimma. De två
sed-nare togo bäfvande plats på köksbordet, medan Ebba
oförskräckt ställde sig bredvid hexan, som gjorde upp
eld i spiseln och satte en stekplåt deröfver. Sedan
slog hon, under mumlande och underliga gester, något af
den mjölk, Pernilla medhaft, på plåten och sade högt:
”jag skall steka dig, du hin ondes käresta, så du ej skall
kunna sitta på pall, bänk eller stol förrän nästa nymåne.”
Kerstin och hennes mor, som lutat sig något framåt, sjönko
så tungt tillbaka, som om de ville öfvertyga sig om deras
egen sittningsförmåga; Ebba hade svårt att hålla sig för
skratt. Rantan lade nu af Yifves smör och jäst på plåten
och slog slutligen äfven bränvinet dit samt rörde deri af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
