Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan skulle Pernilla smyga sig genom rågfaltsdikena
till sitt hem och derifrån, genom en pålitlig person,
uträtta det henne anförtrodda ärendet. Ebba förstod nu
hvarom frågan var, men beslöt, att ej gå till sängs förr
än hon varit vittne till de nattliga mysterier, hvilka hon
visste skulle börja, så snart Pernilla anlände. Ebba bragte
med flit ett samtal om Yifves mor å bane, derunder
Kerstin uttryckte sin förundran öfver, att en så mäktig hexa
ändå måste fortfara att vara en mara.
Rantan såg af Kerstins och hennes mors, på sig
riktade frågande blickar, att hon måste gifva den önskade
upplysningen, och bad derföre om ett dricksglas med
vatten. Kerstin häiQtade det sjelf och ställde glaset på
bordet framför den kloka. Hon tog glaset, slog några tecken
i luften, mumlade några ord och försjönk derefter i ett
djupt eftersinnande, med blicken oafvänd fastad på
vattenglaset.
Efter en stunds tystnad började hon med dof röst:
”Jag ser en kammare med en bäddad säng, men innanför
dörren står en ung dräng på sina blottade fotter och en
skopinne i handen. Hans träskor, fyllda med ny halm, stå
med hälarna vända inåt sängen, ett säkert tecken att han
fruktar marbesök. Jag skådar henne, den förfärliga, som
lägger sig, med tyngden af ett berg, öfver sitt offer; nu
står hon i stallet och flätar tusende oupplösliga flätor i
hästarnas mahnar. Hör du, det piper i luften! hon
kommer, och som en vind far hon igenom det lilla hål, som
drängen borrat i dörren; han slår skopinnen dit, och se,
der, vid hans säng, står en ung piga, som ej har så
mycket som en tråd på sig. Han känner henne nog; hon
har ofta plågat honom med sina besök; han har då anat
hvem hon var, nu ser han det; hon är Skojar-Peterskans
oäkta dotter. Modern har velat i lönndom föda henne
och derför brukat hemliga, olofliga konster, hvadan barnet
blifvit mara, och som nu hvarje natt måste ut och plåga
manfolk. Drängen hade kunnat spotta på henne och sagt:
tvi dig, du är en mar al då hade hon varit frälsad; men
hon var alltid elak till sinnes, så att han och alla hatade
/
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
