- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
56

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Lofva ej detta sednare, Ebba,” varnade fru Humbla,

”Nå, så hälsar du på här och äfven hos far, och i
alla fall vet du, hvar du har mig, om du behöfver mig,”
fortsatte Ebba i en moderlig ton.

Fru Humbla log mildt. ”Ja, Olof,” sade hon, ”du har
oss här, och känner du dig behöfva ett vänligt ord, så
kom; men du är en rask, stark man, och vi qvinnor torde
kanske en gång behöfva råd af egaren till Bullabo.”

”Långt till egare från arrendator,” svarade Olof, men
kanske jag räcker dit ändå. Nu får jag ta farväl och
tacka för allt godt. Nilla hälsar er här; hon sliter i
hushållet, så det är fasligt, men inte vill hon, att min mor
ska gå och trössa (traska) med något.” Olof skakade hand
med de båda fruntimren och aflägsnade sig, för att
fortsätta färden mot sitt hem.

”Återigen två personers lycka, krossad af mammons
hårda hand!” sade Ebba, då de blifvit ensamma. ”0, dessa
obildade menniskor, som ej vilja inrymma hjertat någon
del!”

”Ja, de äro klandervärda, men de ändå mera, som af
samma gyllne skäl göra precist detsamma, som dessa
obildade, ändock de sjelfva äro så stolta öfver just sin egen
bildning,” afbröt fru Humbla. Ebba såg frågande på
henne, men hon, synbarligen ångrande sina sista ord,
frågade i skämtande ton: ”Hvarifrån skola vi få en män till

digV” .

Ӂh bevars, mutter, tror du kanske ej vi ha friare
hemma till Pålstorp och underlydande?” frågade Ebba med
låtsad vrede och rättade upp sin höga gestalt.

”Har jag ej talat om de två sista? Nå, så hör och
nig! Det var i vintras — vill du ha varmt upp kaffet?

— inte — så kom en dag en gråklädd liten figur
körande in på vår gård i en pinn-karet, förspänd med en
raggig skogsbohäst. Om karlen haft röd toppmössa, i
stället för en af räfskinn, hade vi tagit honom för en
goa-nisse (tomte) i stället för en beskedlig humleman eller
pottaskförsäljare, ty detta trodde vi i vår oskyldighet
karlen vara, ända tills far sade till oss, att vi skulle se när-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free