- Project Runeberg -  För fyrtio år sedan. Taflor ur skånska folklifvet af Ave /
53

(1870) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ner till ån, for att kasta det deri *), dertill skall man vara
en förhärdad bof,” svarade Ebba häftigt.

”Ja, deri har du rätt; men Ebba, du var barn, då
denna tvist, föranledd af din fars häftiga sinne och hans
begär att göra sina meningar gällande, började; låt vara,
att hans åsigter voro rätta, att han ifrade för åtskilliga
missbruks afskaffande; men gamla inrotade fördomar
utplånas ej på en dag, och hans motståndare var lika stark
i dessa, som din far i sina förnuftsskäl; och det var orätt,
att då dessa strandade mot okunnigheten och envisheten,
gripa till satirens och gäckeriets vapen, hvarigenom
ingenting annat vanns än hat och slutligen den hämnd, som
blott den yttersta råhet kunde uttänka och utföra. Dock
allt detta hvilar ju i mörker — låtom oss ej röra dervid,
utan säg mig heldre huru Johanna bär skilsmessan från
hemmet.”

”Syster Malin, hennes brudtärna, följde henne, tillika
med de närmaste slägtingarna. Hans och Kerstin reste
på samma gång. Kerstin var ej vid lynne för den
ute-blifha brudskänkens skull. Brudarnas stora kistor lassades
på höstvagnar, spinnrockarna och annat bohag’fastsurrades
omkring dem, och så följde hemgiften högtidligt efter
brudfolken — och, tänk, Kerstin och Johanna hade hvardera
sin katt i knäet, för att släppa före sig in i de nya
hemmen. De arma kattorna prisgåfvos härmedelst åt det otyg,
som möjligen kunde vara dittrolladt af någon ovän till de
nygifta. Är ej en dylik vidskepelse ovärdig?”

”Så, så, det bry vi oss ej om! Höll talmannen sitt
afskedstal ifred?

”Jabevars; far ville ju ej komma dit sista dagen, ty
han hade fått så mycken ölsupa till frukost de andra
dagarna, sade han, att han ej vågade blanda den med
vällingen och lutfisken med kanelsås, hvarmed brölloppet
slutade. Se ej så skrämd ut — han sade detta endast till
OSS derhemma. Talmannen talade i en och en half timma,
försäkrade Malin, gästerna greto, och Johanna, du frågade

*) Verklig tilldragelse.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefyrtio/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free