Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
episoden om »Don Carlos och Sophia», hvilken finnes öfversatt under
förevarande period och sedan (1737) utkom på trycket försvenskad
af S\v. Hedström. Redan tidigare hade »En eftertenkeiig Relation
om onödig försorg för klokt Fruentimber» eller episoden om Don
Pedro och Seraphine ur Scarrons »La précaution inutile», såsom det
synes, två gånger öfverflyttats till vårt språk, ehuru aldrig
offentliggjord i tryck.
Också en komisk roman från tyskan hade blifvit öfversatt
och äfven tryckt (1697), nämligen Chr. Weises »Die drei ärgsten
Erz-Narren in der gantzen Welt». Weise hade förnämligast ett moraliskt,
folkuppfostrande syfte; och hans flesta berättelser, skrifna i en något
torr stil, som emellertid behagligt afvek från den genom schlesiska
skolan, Lohenstein och Hofmannswaldau, införda svulsten, hafva
väsentligen en pedagogisk karakter. I »Der politische Näscher»
be-skrifvas sålunda de missöden, som drabba en ung man och hans
preseptor, därför att de icke lärt sig konsten alt vara verkligt
»politiska»; af denna roman finnes en öfversättning i fragment, kallad
»Historia om en wid namn Crescentio» och med årtalet 1705.
Ett pedagogiskt syfte, ehuru politiskt-pedagogiskt i
vidsträcktare, modernare mening, hade tidens mest omtyckta roman Fénelons
»Télémaque», liksom dess märkliga förebild Barclays »Argenis». Det
var också endast dessa båda romaner, som af de öfver uppfostran
och litteratur vakande myndigheterna rekommenderades. Så
undantog Rydelius i sina Förnuftsöfningar dem uttryckligen från »the nye
romanerne, som duga alldeles intet för ungdomen». Och censorn
Rosenadler, som år 1733 klagade öfver att till honom voro
inlämnade öfversättningar af »en hop onödige romaner, såsom die
asi-atische Banise», yttrade om Argenis, att »icke lätteligen någon annan
werldslig bok begirigare lärer läsas af ungdomen än denna» 1).
J) Jfr H. Hernlund, Förslag och åtgärder etc. s. 100. »Den asiatiska
Banisen» efter v. Ziegler und Kliphausen utgafs först fiera år senare, liksom
Argenis.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
